Sexåringen går och tar mjölk ur kylen. Han rör sig i övrigt på ett sådant självklart sätt i huset, ett sätt som treåringen inte har. Att den ene gör det och inte den andre har mycket med längd att göra. Det är så mycket som är utom räckhåll för den lille och därför finns det många garderober och lådor som han aldrig har utforskat. Storeman kan komma på att han vill ha potatispressen när han degar med deg (ja, det heter så på fackspråk) så då går han helt sonika och hämtar pressen.
Varför jag reagerar på det är nog för att jag fortfarande kan känna mig fascinerad över att jag har barn. Små människor som går omkring och finns i mitt liv på ett sådant självklart sätt. Allt de gör, speciellt alla nya saker de kommer på att göra, är mycket större för mig än vad det är för dem.
Nu har jag båda telningarna hemma igen och det känns så självklart. Och bra. God helg.
2 kommentarer:
Har fått ta fram diskmaskinen och skurat för Isak har lyckats få plättsmet på/i/under köksinredning precis som pulvret och morfar
Tänk, så gör han aldrig hemma = )
Skicka en kommentar