tisdag 24 maj 2011

Vådan av att åka på gruppresa till Frankrike när Island behagar lätta på trycket

Jag sitter här och undrar hur många linnen jag har förstört när jag tonat håret. Förmodligen lika många linnen som gånger jag har tonat håret. Vad lär jag mig då av detta? Tydligen inte mycket.

Jag sitter också här och tänker att det vore en god idé att gå och lägga mig eftersom jag ska kliva upp 03.00. Jag har varit ute och sprungit bara för att bli riktigt trött. Känner jag mig trött? Det allra minsta? Inte mycket.

Sista dagen på jobbet blev en parodi på sig själv. Jag stängde in mig på mitt rum för att få mycket gjort. Jag såg till att jag fick mycket gjort. Andra såg till att jag inte fick lika mycket gjort, mestadels kollegor. Det är egendomligt det där, men på gott och ont.

Flyget verkar avgå som det ska, men det är med hjärtat i halsgropen jag uppdaterar SAS sida. Sorglös var det och sorglös har jag förblivit. Jag hoppas att det håller i sig på den punkten hela vägen ner till Caen.

Så nu sväljer jag ned hjärtat från halsgropen, suckar över hårtoningsfläcken på linnet och går och lägger mig i mitt nytonade hår. Frankrike nästa?

1 kommentar:

Nybliven sa...

Hoppas ni tar er både dit och hem! Detsamma önskar jag mig själv, lite med hjärtat i halsgropen, men också med ganska stort lugn. Är det meningen så är det...

Fin resa på er!