Det finns mycket man kan störa sig på. Jag stör mig just nu på att den manlige programledaren som leder kvalet i Moskva står och hänger och tafsar på sin kvinnliga kollega. Men - om jag var en motsvarighet till en andrahandssortering av en Sonny Crocket-lookalike i fel årtionde med taskig engelska och ännu värre franska skulle jag kanske också försöka klamra mig fast vid allt vackert som stod bredvid mig.
Sedan finns det de som stör sig på mig = ) Inte uttalat, men jag behöver inte vara tankeläsare för att förstå att det bakom stint stirrande blickar med ögon som blinkar alldeles för sällan maler tankar på att jag är ung och oförståndig. Nu är det bara så att jag inte HAR något problem att sitta kvar i mitt arbetsrum. Jag HAR inte ont i huvudet av dålig inomhusmiljö, men jag FÅR ont om jag måste höra om det i tid och otid. Jag trivs på jobbet och vill helst prata om sådant som jag blir glad av. Jag skrattar högre och försöker se piggare ut - för alltid stör det någon.
2 kommentarer:
Jag störde mig på precis samma sak! Sluta limma! Men också på att hennes roll var att göra små bimbo-rop och bära sitt tjänsteleende. Det vart inte bättre av att han utropade att hon är supermodell. Tack, det märktes.
Ja men jag förstår precis. En del på mitt jobb tål inte mig heller för att jag är glad.
Hur orkar man?
Skicka en kommentar