Ettåringen går omkring och ropar "Måmma!" precis hela tiden och jag blir alldeles tårögd av kärlek och bekräftelse. Jag vet att det kommer att värma mammahjärtat i typ två månader till innan jag blir småförtvivlad att bli ropad på två tusen gånger per dygn. Det är mycket jobbigare att gå ifrån rummet när jag har nattat honom när han ropar på "måmma" och inte bara "öööhhaahouiii" med lekfull röst.
Det är med stolthet i hjärtat jag meddelar att han har pinkat på pottan på kommando idag. Två gånger. Andra gången gjorde han det bara för att bevisa för sig själv att han kunde. Sedan ställde han sig upp och sket på golvet. Man ska inte gapa över mycket, men nog hade det varit bra om han hade lättat på bördorna så att det som hamnade på golvet istället hade landat i den för avskrädet avsedda tingesten.
Flugornas surr och en åskkvav gårdag slog ut mig totalt med lite hjälp av pollenallergi och hemska allergitabletter. Jag däckade 19.30 när jag sövde minstingen och vaknade 06.50 när båda barnen vaknade. Jag vet inte när det hände senast. Den här terminen har jag snittat nattsömnen på ca 5,5 tim. Det kanske tar ut sin rätt också, men snart är det semester.
Dagens besvikelse är boken Historikern som jag efter att ha skumläst baksidan tänkte skulle kunna bli riktigt bra. Döm om min besvikelse när det visade sig att det handlar om någon huvva vampyrhistorik. Nu har jag läst 250 sidor och velar inför om jag ska ge upp eller snällt läsa eländet. Suck. Jag och mina i-landsproblem.
1 kommentar:
Nej, läs den inte om du tvekar redan. Vi hade den som bokklubbsbok och jag fick kämpa hela vägen men gav upp på slutet. Dock gillades den av resten av bokklubben, så du kanske inte ska lyssna på mig ändå.
Skicka en kommentar