Jag bar hem en arg fyraåring över axeln idag. Det är första gången han inte gått att övertala att följa med frivilligt. Han skrek med en övertygelse som får Ronja Rövardotters vårskrik att blekna i jämförelse samtidigt som han försökte tala om någonting för mig.
- Jag hör inte vad du säger när du låter så där, försökte jag säga. Du måste prata med din vanliga röst.
- I så fall har du öronflammation!
I övrigt går han från klarhet till klarhet hur omvärlden är beskaffad och jag häpnar över att han använder ord som sorgsen, att han är torr i gommen och "kom ska ni få se någonting fantastiskt".
Sedan bor vi väldigt bra till och har nära till allt. Det närmaste vi kommer husdjur är för tillfället dessa gräsansare:
Från vänster: Blixen, Dancer, Prancer och Dasher.
Exotisch.
3 kommentarer:
Jasså? är det så de heter...
Undrade just vad det var för nationalitet på de där rackarna. Mitt samåkningssällskap undrade var man kunde ringa för att få dem hämtade och återbördade...
Ja vad säger man; Norrland när det är som allra bäst. Ren natur!
Har ni kontrakt med samerna istället för ridklubben i år?
Skicka en kommentar