Inte var det här så dum helg...

Det är något av en konstart att uttrycka sig som en riktig norrbottning. "Inte var det här så dåligt. Nog gick det här ner. Inte blev det så fult. Nog går det här att leva med. Det blev inte så pjåkigt. Inte är barnen så fula. Nog står man ut med dem ett tag till, nog."

Inte var det här en så dum helg, inte. Vi har städat, maken och jag. Övervåning, källare, gårdsplan, gräsmattor, fönster, bro, lusthus, barnrum, skrymslen, utrymmen samt hörn och vrår. Vi fick så mycket sagt också, för barnen var borthysta hor mormorn och morfarn. Ingen som avbröt eller som behövde mat en viss tid. Ja, förutom maken då. Han är nalta arbetsilak, men det är ingenting som inte lite beställmat kan råda bot på. Själv är jag lugn som en filbunke och låter mig inte påverkas av sådana världsliga saker som lite blodsockerfall.

Barnen återbördade av de två av den äldre generationen och fram på bordet dukades middagsmat. Det är också ett signum för föräldrar - det kretsar kring maten. Och det var gott - eller bör jag säga att nog gick det ner nog = )

Förra veckan var en hellweek och jag får trösta mig med att det i alla fall inte kan bli värre veckan som kommer. Det är bara att försöka komma ihåg att inte glömma bort att andas.