Så här arg...

Så här arg blir lillebror när vi satt upp trapphindret till annars livsfarliga 15 steg. Han har grälat och gormat och klagat och vädjat och argumenterat och vridit och vänt och ignorerat och försökt igen. Sedan blev han arg igen och grälade och gormade och... Ja, ni förstår.

Skönt blev det i alla fall och ganska snyggt. Det är tur att vi har en morfar som inte gör som oss, dvs går och väntar på att barnen ska bli tonåringar innan nödvändiga åtgärder vidtas.

Det är en skön stund på kvällen när lilleman har lagt sig och storebror får tid och rum för sig själv. Då kan han sitta och skotta med sina leksaker i en plåt full av havregryn. Det är dialoger och snökaos, någon hjälpsam granne som skottar åt en annan, någon som har snöat över och måste skottas fram.

Nu, en stunds jobb innan K. Wennstams Dödergök ska få hålla mig vaken alldeles för sent inpå natten.