Lilleman försökte gå samtidigt som han försökte dricka ur ett glas han fått tag på med sina lill-långa armar från ett bord. Det behövdes bara ett snubbel så gick glaset i kras och så hade vi en liten hand med ett skärsår. Lill-Heman brydde sig inte om det utan var bara glad att han fick plaska i handfatet medan värsta blodflödet var igång. Sedan gick han och kröp omkring som vanligt och jag hittar små blodstämplar här och var i huset där han rört sig under gårdagen. Jag försökte få på honom ett plåster, men det blev blod på plåsterpaketet och inget plåster på blodet om man så säger.
Själv brände jag två fingrar vid matlagningen i eftermiddag. Vi hade fått fint besök från staaan med trevlig lekkompis till storebror och lillkompis till lilleman. Vi vuxna konstaterade att det var så här det skulle vara: två fyraåringar som kiknar av skratt på övervåningen, två ettåringar som kivas om samma grejer i lekrummet och fyra vuxna som häpnar över hur trevligt man kan ha det.
Januarimörkret kräver ut sin rätt samtidigt som heltidsjobb och småbarnsliv med för lite sömn går på repeat som en uttjatad discoskiva. Då är det trevligt att tänka på att stockholmarna snart kommer på besök och den helgen lär gå i överljudsfart. På den ingifta sidan av min familj vankas det bröllop och då får vi två anledningar till att äta tårta, för festen äger rum på makens födelsedag.
Tjing.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar