Dumhet!

Fyraåringen är hälsosamt retsam mot sin yngre bror. E har tidigare varit som en liten farbror, gammelförståndig och eftertänksam. Nu är det glimt i ögat när han håller i sin bror lite för länge och när han faktiskt prövar på att springa undan istället för att komma och borsta tänderna direkt.

Däremot går han lite för långt ibland och häromdagen fick han gå till sitt rum efter en incident som bl.a. involverade sittande på skrikande lillebror. När jag gick från rummet och hade lämnat E där skrek han efter mig och jag trodde att han sa "dummis", så jag gick tillbaka och frågade vad han hade sagt. Hans blick irrade runt i rummet tills han fick syn på sin kaffebryggare och det blev svaret.
- Skrek du "kaffebryggare" efter mig? frågade jag och försökte att inte skratta, för jag var rätt irriterad på honom.
- Ja.
- Jag tror att du sa "dummis" och det tycker jag inte om att du säger.
Pappan i huset upplyste om att E hade ropat "Dumhet!".
- Det är inte en dumhet att jag lyfter av dig från lillebror när du sitter på honom.
- Men han tycker om det, försökte fyraåringen.
- När han gråter och skriker och vrider på sig så där så betyder inte det att han tycker om det.
- Men han brukar vilja peta på mina tänder.
Aldrig svarslös och det är svårt att argumentera mot en fyraåring. Det går att resonera till en viss grad, men inte när det blir ologiska loopar.

Ikväll har han fått ha morfar för sig själv, vilket innebär engagerad lek och många böcker. Trevligt tycker mamman som får vika tvätt, se på Top Model och Made in Sweden innan sömnen kallar.