Alltså. Jag har varit på konferens. Där hände en massa förunderliga ting som jag måste reflektera över.
De bästa samtalen sker mellan 00.00 och 02.00. När man sedan släckt lamporna kommer man på en två-tre samtalsämnen ytterligare som man bara måste uttömma. Lite snabbt bara, så där. Också bra samtal. Till halv tre på morgonen...
Män och kvinnor är olika. Olikheterna gör allt svårt och komplicerat. Vill vi att män och kvinnor ska vara alldeles lika varandra? Nej. Vill vi ha det svårt och komplicerat? Ja, i måttlig mängd. Vi vill också ha uttömmande manualer som förklarar beteenden och kommentarer och vi vill bli underförstådda men inte tagna för givna. Det gäller både kvinnor och män. När vi välan hade täckt in det här, vilket tog upp emot tre och en halv timme, var vi tvunga att samtala om en sista företeelse: egen tid. Vilka som är för och vilka som är emot. Om behovet infaller vid lämpliga eller olämpliga tillfällen. Hur synkad man är. Som det förgyller att ha fantastiska kollegor - både manliga och kvinnliga.
Manschauvinismen är inte död. Den lever. Tydligen framförallt i kroppen på medelålders män. Det är han som på allvar säger att kvinnor springer på kurser men att män fortbildar sig, att kvinnor skvallrar medan män informerar samt att kvinnor tjatar medan män förmedlar sig.
Om jag förväntas vara professionell, kunnig och väl förberedd vill jag också kunna förvänta mig att ledarna vid ett möte kan uppvisa dessa egenskaper. Det sker bara alltför sällan.
Tack och lov för fantastiska människor som förgyller skit så den börjar glittra i stället för att kladda.
2 kommentarer:
Så det verkar ju som att ni haft det lite bra ändå, trots att ni väl kanske likaväl kunnat slippa hela konferensen och det runtomkring? Hoppas du kan få lov nu och bli lite friskare.
Jo, vi har haft det bra. Jättebra, de delar vi kunnat påverka själva. Inte jättebra när vi inte kunnat påverka. Med fina kollegor går dock allt att vända till någonting hysteriskt.
Skicka en kommentar