Jag och pojkarna är nyss hemkomna från minnesstunden för fritidspedagogen som gick bort i helgen. Det blev en fin stund med ljuständning och avskedshälsning. Mina barn är mycket fåordiga om vad som hänt, men snart-sjuåringen drömmer om att någon närstående går bort. För treåringen är det enkelt:
-Om jag ser en tår på dig mamma så ska jag torka bort den. Nu ser jag en! Sitt still så ska jag torka dig!
På mannens parkeringsplats gapar det tomt och det känns fint och symboliskt att det är synligt så konkret att han fattas. Någon har tänt ljus och det lyser upp så fint, både på morgonen och på eftermiddagen.
Jag tänker på ett citat av Knausgård: För hjärtat är livet enkelt: det slår så länge det kan. Sedan stannar det.
Lika enkelt livet är för hjärtat, lika förunderligt är det för mig att en människa kan finnas till en dag och sedan inte finnas till nästa dag. Det gäller inte bara den här personen, utan alla.
2 kommentarer:
Ja, det är faktiskt en fin symbol: att tända ljus på parkeringen och markera att den, om så bara för ett litet tag, ska få vara hans ännu. Jag tror också att parkeringen var precis rätt plats att tända ljusen på, med tanke på skylten han hade satt upp: -det var verkligen hans plats :-)
/Victoria
Ja, skylten säger mycket om vilken person han var. Han såg ut att kunna bitas, men var väl bland det mjukaste som gått på två ben.
Skicka en kommentar