Vad sägs om kräkes, spoy å kast opp? Yupp. Lägg till några stora blaffor utslag och lite feber på det så kan skönheten på det här odjuret vara lätt att föreställa sig. Lägg till en dag med 29 testosteronstinna nittonåriga pojkar som inte direkt lever för att lära sig allt om svensk språkhistoria, eller för den delen nittio andra elever av blandad valör som läser litteraturvetenskap parallellt med litteraturhistoria.
Ändå har jag roligt. Jag har fantastiska, roliga, tokiga, makalösa, trötta, glada kvinnor som tror på köttets lust (men inte på själens obotliga ensamhet). Jag är tvungen att parafrasera Söderberg, bara för att jag älskar den formuleringen.
I brist på direkt ork har jag legat i soffan och tittat på Interstellar. Den har muckat upp mitt huvud och fått mig att fundera över relativitetsteorin, vilket borde vara förbjudet, men filmen var klart sevärd (även om den är för lång, nästan tre timmar) och gjorde att jag orkade städa ihop ett rum eller två. Däremot missade jag välgörenhetskonserten som snart-elvaåringen medverkade i, men pappan tog ansvaret och fick applådera åt mig också.
Snart fredag. Snart helg. Tack gode gud för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar