Ibland när jag läser mina inlägg tänker jag att någonting fattas mig. Och det är inte Skalle-Per. = ) Jag gör många saker och tar många beslut som jag aldrig skulle ha gjort för tio år sedan.
Jag talade med mina föräldrar för inte så länge sedan om hur man förändras och hur åldern förändrar en. Sett under tioårsperioder så är skillnaden mellan 10- och 20-års ålder himmelsvid. 20-30 är inte lika våldsam, men eftersom de flesta i min närhet färdigutbildar sig, stadgar sig och skaffar barn så är de tio åren händelserika och bjuder på en hel del förändringar. 30-40 är mer en tillväxtperiod är min känsla just nu. Nu vet man på ett ungefär vad man kan vänta sig, även om livet bjuder på några överraskningar - goda som onda.
40-50 kan jag inte uttala mig så mycket om och sedan kommer 60 med pension. Barn ska flytta ut och barn kanske skaffar barn. Det måste vara stort.
Att däremot se skillnaden mellan 60-70 är... jag vet inte vad. Sjuttio låter gammalt. Ändå känner jag en del sjuttioåringar som inte är gamla. Det kanske inte är läge att säga att man är så gammal som man känner sig, men ändå.
Mellan 70-80 tänker jag mig att det är lite grann som slutet av en fotbollsmatch. Man vet inte hur många tilläggsminuter man kan vänta sig. En skön kommentar som en släkting till mig sa, vid en då rätt respektabel ålder, var: "Vad väntar Gud på? Är det någonting som inte är uppklarat? Jag är redo."
Jag hoppas att jag kommer att känna mig redo. Jag har känt mig redo för andra stora tillfällen - just giftermålet, utbildningen och barnaskaffandet. Jag har förändrats. Herre jistanes vad jag har förändrats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar