Det är mycket som snurrar i huvudet och för att få ordning på tankarna satte jag igång med bullbak. Jag tycker inte om jäst. Jag är en bakpulvertjej, men när man gör bullar hör det liksom till att smula ner jästen. Baktankarna bestod i allt från betygsättning till sommarjobb (makens) och mitt i allt slog det mig. En film från slutet av -80-talet gissar jag där Cheryl Ladd konstaterar att hon bakar när hon är upprörd eller har mycket att tänka på. (Jag googlade: Bluegrass är namnet)
Det är konstigt det där. En film (i två delar har jag för mig) som jag tyckte mycket om på tonårsaktigt vis och som jag nog - då - tänkte att jag aldrig skulle glömma. Sedan glömde jag den och kom ihåg nu att jag trodde att jag skulle komma ihåg den. Rörigt, javisst, men vad gör det?
Så nu är tusen tankar inbakade i ca 50 bullar. Sista plåten blev traditionsenligt bränd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar