Pianissa som jag är försökte jag sitta och klinka lite hemma idag och hann säkert en halv vers in i B.O.K:s "Söndag i sängen" innan jag hade storebror på nedre delen av klaviaturen och lilleman på den övre. Sedan sjöng vi "Blinka lilla", "Solen lyser" och "Öga, öra" - samma melodi, tre olika sånger. De spelar i takt i alla fall och det är ju alltid något.

Det var länge sedan jag spelade någon längre stund, men det är otroligt hur mycket som sitter i muskelminnet. Jag kan fortfarande spela de stycken jag förberett inför ansökningarna till Musikhögskolan. Alla nyanser och finesser är borta, men allt annat sitter.

Om jag någon gång skulle fundera över "tänk om jag hade gjort så här" så skulle det nog vara om jag hade valt att tacka ja till utbildningen. Istället blev det religion, vilket jag absolut inte ångrar. Men ändå, tänk om?