Jag är i regression

Jag kan inte prata.

Jag frågade nyss min man om det var kallt i huset eller om jag var "frusnast".

Jag står och letar ord och kommer bara på synonymer som inte existerar.

Mina försök att meddela mig blir mer en imitation av "rita-gissa-spring", med den skillnaden att ingen ritar eller springer, utan bara gissar.

Det har gått så långt att när jag berättar om hemmadagen som varit för den förvärvsarbetande maken får fyraåringen fylla i när det blir tyst.

Me Tarzan. You Jane.