Selma Lagerlöf skrev Jerusalem (del ett och två) 1901-1902 och dryga hundra åren senare sitter jag vid ett köksbord och fulgråter åt den fantastiska filmatiseringen av samma verk. Berättelsen om Ingmar, Gertrud, Barbro, Karin och Gabriel är lika bra som någonsin och nobelpriset Lagerlöf fick ta emot 1909 var mer än välförtjänt.
Jag såg den här filmen med skolan redan när den kom ut 1996. Tänk vilka förståndiga lärare som lät oss se sådan kvalitetsfilm på skoltid. Jag älskade den redan då. Av någon anledning har jag alltid favoriserat Barbro samtidigt som jag tycker att Gertrud är för svår, för konstig och gör för felaktiga val hela tiden. Den uppfattningen hade inte heller ändrats sedan jag sist såg filmen.
Det är en namnkunnig skara som medverkar, men så här i efterhand slår det mig att det är märkligt att Ulf Friberg inte har haft fler och större roller. Vilken bra Ingmar han är och så perfekt Lena Endre är som Barbro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar