söndag 12 februari 2012

Nattönskningen, av Anne B. Ragde


Nattönskningen stod uppallad lite snyggt på biblioteket, så jag greppade den i förbifarten och hoppades på skön läsning. Det blev så där. Baksidestexten, som oftast mest förvillar har jag kommit på, lovade kärlek, musik och relationer. Jag är intresserad av alla tre komponenterna, men funderade vid sidan sjuttio om jag skulle lägga bort boken. Det handlade inte om kärlek, utan om att ha sex. Huvudpersonen Ingunn ligger med äldre karlar, yngre karlar, frånskilda karlar, knappt byxmyndiga karlar. Eller ligger och ligger. Hon knullar runt, som hon själv så träffande uttrycker det. Hon får också höra att hon beter sig som en karl med love and leave them-mentalitet, vilket innebär att hon ser till att dumpa innan hon blir dumpad och att affären avslutas om någon börjar tala om kärlek eller om de börjar bli loja.

Så träffar hon Tom och hans sjuåriga dotter en dag när hon är ute och panikmotionerar. Mötet med den här mannen gör henne livrädd, just för att hon förstår att det kommer att handla om någonting annat med honom. Tom backar och låter henne andas och fundera, samtidigt som han försöker förstå själv hur de har drabbat varandra. Där och då, mitt i livet, försöker de ändå mötas, vilket skildras fint.

Men jag vet inte. Visst handlar det om ensamhet och tvåsamhet och ledsamhet och jämlikhet, men jag har så förtvivlat svårt att känna någonting alls för det här.

4 kommentarer:

Annas resa sa...

Men visst var den sjuk!? Och vad ville Ragde egentligen säga med den? Jag läste ut den av ren och skär lojalitet med författaren som ju skrev så bra om popplarna och dem. Men denna? Konstig.

M sa...

Ja, du skulle sannerligen ha varnat mig för den här!

B sa...

Och jag tyckte den var stark. Tänk så olika det kan vara. Berörde mig lika starkt som familjedramat om popplarna. Hon är en stark, frisk röst Anne Ragde. : )

M sa...

Verkligen! Samtidigt är det härligt att vi tilltalas så olika. Tråkigt annars :)