E vaknade klockan tolv i natt och snyftade. Han började med att be om en leksak, men det stod snabbt klart vad han egentligen ville ha. Mycket riktigt. Efter en stund ville han ha en tutte, men förstod ändå att det inte fanns någon. Det var nog lika viktigt för mig som för E att veta att det inte fanns en enda kvar i huset. Då kan man inte vackla och jag behövde inte ens fundera på att bryta beslutet om att sluta.
Det märks dock vilken lugnande inverkan nappen har haft på honom, för nu på morgonen, 05.30 var det lögn att få honom att somna om. Med proppen i munnen hade det gått - eller så hade han aldrig vaknat. Men duktig är han.
1 kommentar:
Åh så skönt för er! Det måste vara supersvårt att vänja av sig med den ständiga följeslagaren! Ett jobbigt kapitel mindre i våra liv då vår lilla trollflicka alltid vägrat tutte. Hon har dock annat för sig så man vet ju aldrig...
Trevlig helg i alla fall!!
Skicka en kommentar