Min treåring är rolig. Den senaste i raden felsägningar blev "saxosäck" åt sackosäck och när han slarvar eller när det går för fort för honom när han talar säger han "larma" åt ramla. Nu har han sagt fel så många gånger att han inte kan säga rätt och han blir så frustrerad.
- Snälla mamma, hjälp mig med vad heter det, säger han med sina bedjande valpögon.
Tänk att kärleken till ens barn kan vara så ofattbart stor. Nåde den som är dum mot någon av dem. Lejoninnan bevakar sina telningar. Grrrr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar