Här är lillemans nya åk- inte helt färdigställt,
men dock brukbart.
Det tidigare småblommigt
mossgröna har fått nytt
svartvitrandigt tyg.
Självklart har jag inga "före"-bilder av vagnen, men min förebild är Fru Mju som gav mig inspiration till detta, om man ser till min tidigare erfarenhet av att sy, vansinniga projekt.
Insidan av både suffletten och själva liggdelen blev svart. Några detaljer, som de små flikarna som viks över för att knäppa fast liggdelen fick också randigt tyg tillsammans med den lilla flärpen som man fäster runt bygeln som går att sätta dit.I botten av liggdelen har jag fäst en bit svart bilmatta som får täcka det mossgröna som hotade att ta över hela vagnen. Handtaget är fortfarande hånfullt grönt, men jag ska försöka ändra på den saken med svart tejp som man lindar runt skaften på innebandyklubbor.
Maken har sprayat chassit mattsvart och efter ett samtal med personal på Barnens Hus verkar det som om det går att få tag på nya hjul till en vettig penning till detta förhistoriska åbäke. Det känns helt okej att snart lägga det här projektet till handlingarna och lilleman verkar nöjd. Han som aldrig brukar sova längre än en halvtimme sov hela 60 minuter i eftermiddags. Magi!
5 kommentarer:
men åååh va glad jag blir av den där vagnen! :) så tufft av dig att våga dig på randigt, det var inte det lättaste valet!
-applåder!
Wow! Superduktigt! Jag är sannerligen imponerad över ditt arbete. Jag apploderar också.
Jo, Joyce Carol Oates är en favorit och jag har läst en del ur hennes digra produktion. Hon är väl också en diskuterad nobelpriskandidat, har jag för mig. Förra hösten läste jag ett par böcker av henne och hennes "Blonde" var helt otrolig. Den tänker jag faktiskt fortfarande på ibland. Jag har nog det inlägget någonstans under etiketten "läst" på min blogg ifall du skulle ha lust att läsa.
Kanska ska läsa Oates igen då? DEt går av någon anledning trögt på bokfronten för mig. Just nu läser jag "En halv gul sol" och den är bra, men jag har liksom ingen läsgnista just nu. Jag sover mest bara nuförtiden ifall jag inte är på jobbet. Kul. (Näe.)
Alltså jag ser ju nu! Applåderar, heter det väl!?
Jag är inte typen som syr direkt, förutom när jag lägger upp byxor eller snör upp ett tyg på väggen. Sicksack är avancerat med andra ord.
Tyget är lite modigt, men det har sin förklaring i att jag hittade det i en byrålåda. Det värsta är att det är en tygbit från 10-gruppen. Det är som att svära i kyrkan att klippa upp sådant tyg...
Och J. C. Oates. Hon är säkert för folklig, förståelig och för feminin för att få nobelpriset. Men man kan ju hoppas.
Skicka en kommentar