Av någon anledning tänker jag att jag är till besvär när jag kontaktar sjukvården och försöker urskulda mig när jag framför mitt ärende. Jag förstår inte varför jag gör så. Jag har inga dåliga erfarenheter av vården, utan har alltid tagits på största allvar.
Så även denna gång när syster Anders med lugn stämma förhörde mig om hur gammal I är, vad han väger, hans fyra sista siffror (som jag aldrig kommer ihåg, vilka minnestekniker jag än använder) och vilka mediciner jag har hemma. Rådet blev att ge Ipren max fyra ggr/dygn och varva med alvedon mellan.
Det fungerade, så jag fick en mycket lugnare son och jag kunde bara banna mig själv att jag inte lydde svärmors råd tidigare (hon föreslog att jag skulle ringa redan kl 10 på morgonen). När ska jag bli lika klok?
Ännu en eloge till sjukvården. Syster Anders var inte bara vänlig, utan han sa även de magiska orden "och om det inte blir bättre eller om du har andra frågor är det bara att du ringer igen". Det är sådant jag behöver höra.
Man blir mosig av att spendera en hel dag framför tv:n med att se musikaler, dricka julmust och ha en liten kamin i famnen. Ändå vill jag påpeka att bilden är manipulerad = ) Jag har lite mer skärpa i verkligheten...
1 kommentar:
ah jo, jag är också dålig på att "besvära", helt galet. skönt att det svängt nu, hoppas du slipper sjukan själv.
kram
Skicka en kommentar