Det är inte så synd om mig = )

När nöden så krävde lade mina föräldrar kvällsbestyren åt sidan för att sköta och natta mina barn. Självklart målade jag upp skräckscenarion för mig själv och självklart hade jag så fel, så fel. När jag lite grann med andan i halsen hastade hem och frågade hur det hade gått berättade de att största problemet hade varit att få igång tv:n.

Barnen somnade utan problem och min senaste konspirationsteori är att barnen gör det kallt beräknande. De visar upp sig från sin bästa sida för att underminera min trovärdighet när jag beklagar mig över hur tjorvigt det kan vara att få kvällarna att fungera. På mamma och pappa verkar det som om de bara lägger ner storebror och lillebror och att dessa bara välkomnar sömnen som en vän. Jag var tvungen att gå upp och kolla så att det verkligen var mina barn som låg i sängarna. (Det var det f.ö.)

Utöver denna änglagärning var dessutom disken omhändertagen och soporna utburna. Inte bara från köket och ut på bron, utan ända bort till soptunnorna. Vilken chock för skatorna.

Inte nog med det.
Jag hade två nya tavlor av Marimekkotyg placerade i mitt kök. Det var det kvällsbestyret jag avbröt när jag ringde in päronen för barnvaktsjobbet, så nu kanske min lillasyster inte blev lika lyckligt lottad. Pilutta henne i så fall = )

Och sedan: Grays Anatomy. Älskar, älskar Christina. Med den där nye doktorn på plats blir det nog åka av.