Den tvååriga flickan i byn har fått sitt tredje avslag och kommer alltså att bli utvisad från Sverige. Hon hämtades från Skellefteå BB när hon var sju dagar gammal och har bott hos Lisa och Jens sedan dess. Hennes föräldrar kan inte ta hand om henne: mamman är sängliggande, apatisk, och behöver vård dygnet runt. Pappan vårdas på psykiatrin efter det senaste avvisningsbeskedet. Från beslutsfattarnas håll menar man att det finns vård och barnomsorg i hemlandet, t.ex. i form av barnhem. I Armenien. Googla barnhem i Armenien. Gör det. När du har gråtit klart kan du fundera över det här.
Sverige ratificerade Barnkonventionen, eller FN:s konvention om barnets rättigheter, 1990 utan några reservationer, men har inte antagit konventionen som gällande lag. Tittar vi på grannlandet Norge så antog de lagen 2003 och barnkonventionen ska ha företräde vid konflikt med andra lagar.
Något av det värsta är att en lag i Sverige träder i kraft i juli som, om den gällde redan nu, skulle kunna innebära motsatsen till det här beslutet. Då skulle det kunna ses som en självklarhet för familjen och lilla Maria att stanna. Pappan har blivit torterad och mamman och Marias bror har blivit misshandlade. Familjen kan inte bevisa att det här har hänt, vilket används mot dem. Det skulle vara svårt i Sverige att bevisa - pröva då att bevisa att det har hänt i Armenien.
I barnkonventionen kan man i tredje punkten läsa att Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn. Barnkonventionen, punkt 20: Ett barn som berövats sin familjemiljö har rätt till alternativ omvårdnad. Punkt 22: Ett flyktingbarn har rätt till skydd och hjälp. Punkt 26: Varje barn har rätt till social trygghet. I Sverige har vi gjort de här formuleringarna tandlösa.
Migrationsverket är säkert obefogat utskällt på många sätt. Det finns säkert många humana och hårt arbetande människor som förtjänar mycket mer erkännande än vad de får. Det är säkert många som gråter sig till sömns på kvällarna för att allt känns hopplöst. Det finns säkert många som inte gråter längre, vilket kanske är värst av allt.
Sedan finns det de som tittar ner på ett papper och ser ett namn. Ett namn, men inte en människa. Det finns också de som skålar i bubbel och firar med tårta och just nu känns det som om det är en sådan hop människor som har fattat det här oerhört tragiska beslutet.
Det handlar inte om vem som helst, utan det handlar om någon som bor bakom knuten (glesbygdsmässigt sett). Det handlar om ett Sverige som jag inte känner igen och det handlar om ett Sverige som jag skäms över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar