lördag 11 januari 2014

En massa om i dag

Det roligaste först. Kommer från ett av barnen naturligtvis. Någon tycker kanske att jag skriver mer om femåringen än om nioåringen. Jo, men nioåringen håller på att bli för stor för att omskrivas. Hans integritet tillåter inte det här forumet, medan femåringen får stå ut med att bli uthängd i lagom dos några år till.

Två femåringar leker med legogubbar när den ene plötsligt utbrister: - Men! Var är våra flickvänner? Den andre ser lika överraskad ut: - Ja! Var har vi lämnat dem?!
    Jag frågade honom sedan vad flickvännerna sa när de väl hittade dem, varpå jag fick en dumförklarande blick samt orden: - Alltså, vi lekte ju bara. Det är ju inte riktiga tjejer. 
    Jag dumförklarade tillbaka: - Du ska vara GLAD över att det inte var riktiga tjejer.

Vi tittar på Homeland, jag och maken, och den serien borde beläggas med en blinkande varningstext om att du - när du väl tittat på första programmet - inte kommer att kunna sluta. Kanske beror det på att jag älskar Claire Danes. Kanske beror det på att det inte riktigt vill sig när jag och maken ska se film ihop. Kanske beror det på någonting helt annat, men det här är så bra!
    En amerikansk krigsfånge fritas under en operation i Afghanistan och återvänder hem som hjälte. CIA-agenten Carrie har arbetat i Bagdad och där fått veta att en amerikansk soldat har blivit omvänd så att han nu utgör en fara mot sitt hemland. Det är snyggt spelat och alla karaktärer har sina egenheter, vilket i sig gör att allt känns bra. Vad den hemvändande soldaten gör i slutet av andra avsnittet ska jag inte avslöja, men jag får gåshud bara jag tänker på det.

I övrigt ser jag Downton. Jag fick lite dåligt samvete över att mr Bates har varit tvungen att sitta kvar i fängelset hela den här tiden, så nu har jag försökt titta ikapp så att han åtminstone kan bli utsläppt. Nåja.

Jag hade tänkt kommentera någonting om vägen och vägstatus också, men orkar inte. Kortversion: fem avåkningar och en frontalkrock. Inte för mig personligen då, men bl.a. för äldste sonens klasskamrat. Nu, tre dagar senare, kommer väghyveln.

Att hyvla vägen nu är som att sätta på en kondom efter samlaget. Det är mycket säkrare, men det var så dags.


Inga kommentarer: