Han är otrolig, målaren vi talade med i dag. Vi kom in på måleriet, suckade fram vårt ärende och visade upp färgburkarna.
- Hm, sa han och kisade med ögonen. Vad sa du, förutom svordomarna, när du hade målat med det där?
- Jag svär inte, svarade jag. Jag bara grät.
- Det förstår jag. Den som sålde den där färgen till er visste inte vad han gjorde. Jag som svär säger fy fan.
Min man halade fram mobiltelefonen för att visa en bild på det misslyckade resultatet men målaren höll avvärjande upp händerna. - Nej! Jag vill inte se. Kom nu ska ni få se...
Han såg våra miner, han skojade lagom mycket, han sa de rätta orden och fick oss att le lättat. Vi fick ny färg, utan kostnad, vilket i och för sig kändes som en självklarhet och många goda råd samt en klapp på axeln och det känns okej. Nu är det bara att börja om. Tre varv väntar och med detta inräknat kommer hela projektet ha tagit två veckor i stället för en. Surt, men det är bara svälja de där rönnbären.
En bok blev läst. En helt okej sommarläsning om tre systrar (Bokgalleriet).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar