Taskig tajming

"Vet du vad du har, Hedlund?"
"Nä, vad då?"
"Taskig tajming."

Sällskapsresan 2, Snowroller. Samma manskap utbyter replikerna
"Vad då, jag kan väl inte hjälpa att jag är blyg heller."
"Blyg?! Du är ju...sjukligt tyst."

Men tillbaka till taskig tajming så är det lite grann vad min make lider av. Jisses, jag vet inte hur han gör det. Vi har inte skilda sovrum, men skilda vardagsrum. Jag ser på tv och han sitter vid datorn på kvällarna en stund innan det är gåläggdags. Sedan spelar det ingen roll vad jag ser: Greys Anatomy (som ju har en obligatorisk gråtminut i slutet), mysfilm (Medan du sov, 10 orsaker att hata dig etc.) eller som igår, något drama där stämningen byggs upp mot slutet och det liksom hör till att man ska gråta.

Just när denna dramaturgiska stund närmar sig kan jag höra hur maken reser sig upp från kontorsstolen i rummet intill och närmar sig min hulkande uppenbarelse. Sedan inträffar något av följande:
- han frågar vad som har hänt i programmet.
- han berättar något om vad han finner omåttligt intressant och som jag inte förstår vitsen med att det existerar över huvud taget (värmepannor, snöbestånd i Kiruna, räckvidden på en björns revir).

Jag vill gråta ifred, förutom när jag verkligen är ledsen. Då vill jag att han läser mina tankar och på en gång förstår vad som är fel. Kvinnlig logik at its best.