I går kväll funderade jag över om jag ska sluta blogga. Inte riktigt ännu, men kanske sedan, när jag börjar om att jobba. Jag är inte speciellt hemlig, trots att jag inte skriver rent ut vem jag är. Men man behöver inte ha 2,0 på Högskoleprovet för att lista ut vem som är vem...
För visst är det lite töntigt att blogga = ) Många rynkar på pannan och undrar varför man håller på med sådant över huvud taget och vem är egentligen intresserad av att höra små detaljer om ens liv? Ja, inte vet jag varför jag har dryga 30 unika besökare per dag och jag frågar mig just detta, varför någon vill veta färgen på lillemans bajs och kommentarerna treåringen fäller om det. Men shit the same. Ni är välkomna hit ändå.
Jag vet inte varför, men jag kom att tänka på de som tyckte att New Kids On The Block var bra när det begav sig och Sverige liksom delade sig i två läger - älskarna och hatarna. Det är samma sak med bloggandet. Och jag tycker att det är lite töntigt, men ändå blir det lite som en dagbok över vad barnen gjort, vad de sagt och när allting hände. Dessutom ofta med fina kommentarer från människor jag tycker om. Det känns helt ok.
Själv älskar jag att gå in och få följa med i andras vardagsliv där Anna är en stor favorit eftersom vi inte träffas så ofta IRL (åh, vad töntigt att använda den förkortningen, men förfallet är nära) och det är samma sak med Nybliven. Käraste Kafferepet skulle jag egentligen vilja ha sittande i min bokhylla så att jag kunde gå och titta på henne när jag än ville, men jag tror inte att Petter skulle tycka att det var så bra...
Nej, det är mer tanken på att elever ska gå in och sedan bli så där förtroliga och tjenis med en. Ja, jag är personlig med eleverna, men sällan privat. Och jag vill inte att de ska kommentera vad jag åt till middag. Jag har ju Bokgalleriet att använda till det jag egentligen skulle ha en blogg till, men sedan blev den här bloggen ett sätt att ta sig ut ur vardagsrummet.
Tjing.
6 kommentarer:
Oj, oj. Inte får du sluta blogga!!! Jag gillar nog att kika in hit ännu mer än vad du gillar att kolla in hos mig...;)
Men jag har funderat i samma banor som du och jag är ju inte ens anonym! Och det lär inte dröja länge innan 90% av alla ens elever får nys om det, och jag känner kluvna känslor inför det.
Hittills är en riktlinje att INTE blogga om jobbet bara för att hålla sig på säkra sidan, men man vill ju ändå inte delge alla sina elever det man skriver för det.
Fast man har rätt kul i bloggvärlden, och jag har "lärt känna" så många nya människor, att det positiva hittills övervägt.
Till sist: Att blogga är inte töntigt, det är COOLT :)
Jag stod på "hata" sidan när det gällde NKOTB (jag höll inte ens på att få förkortningen rätt!) = ) men som Bamse sa "Det är tufft att vara snäll" och kanske är det coolt att vara töntig.
For the record så var jag inte ens en Take That-tjej utan gillade kufisk musik redan då. Men Robbie Williams gillade jag, och gillar än.
jag visste nog inte ens vem NKOTB var... (typ) Det är väl därför jag inte fattat att det är töntigt att blogga då.
Trevlig helg!
Hej! Bara en liten uppmaning, som jag glömde att nämna i mejlet till alla Pocket & Prassel-deltagare: Hör av dig till den som du ska skicka brev till! Använd en anonym mejladress eller skriv en kommentar! (Se inlägg på min blogg + kommentarer)
Ursäkta tankspriddheten! ;-)
Åh, jag känner precis som du. Lite töntigt och fånigt känns det och jag erkänner inte gärna att jag bloggar alls. Ville ha det mest som minnesdagbok och dela med några nära långt borta. Men nu läser många och jag vet inte hur jag ska göra... Känns ju som att alla vet trots anonymitet men ändå gillar jag grejen på nåt vis. Minnas och dela lite liv sådär du vet.
JAG tycker iaf att du ska stanna kvar!!!
Trevlig hleg!!!! Eller helg som man säger på svenska...
/Nybliven
Jag förstår, det var så för mig också när jag jobbade på samma ställe som du gör. Det är liksom en gräns som går, man vill inte att de ska komma för nära inpå ifall att. Raraste du, jag önskar att du var på mitt jobb nu och sa kloka saker till mig. Det blåser hårt en del dagar och du har förmågan att säga det HELT rätta till mig vid de tillfällena.
Skicka en kommentar