Världens bästa Astrid?

Astrid Lindgren har minsann inte skytt de svåra ämnena och låtit folk dö, bli föräldralösa och göra sig riktigt illa. Idag tycker jag att hennes berättelser, men kanske mest de klassiska filmatiseringarna, är fantastiska. Det finns så mycket att säga om Astrid och alla har nog sina upplevelser av henne.

Igår visades Emil i Lönneberga och E satt och tittade en stund, men sedan gick han sin väg. Jag hittade honom på hans rum och frågade hur det var med honom.
"Jag vill inte höra när Emils arga pappa säger dumma saker."
"Vad då för dumma saker?" frågade jag honom.
"Att Emil ska... ända bort till Afrika."

Det är något symboliskt i E:s omnämnande av Afrika. Det är måttet på hur långt borta någonting är och att det är också måttet på att något är hemskt ibland. I barnprogrammet blev Afrika att Emils pappa var arg på Emil och skakade honom minst sagt omilt. Anton sa också "Förgrömmade onge" flera gånger och E tyckte nog att det lät fult.

När jag var liten hade jag mer problem med att barnen gjorde så dumma saker. Pippi som förstörde födelsedagstårtan, Skrållan som målade i köket just som farbror Melker var klar, Lotta som klippte sönder sin tröja, Rasmus som rymde från barnhemmet... Lilla fröken precis i mig tycker att sådant är jobbigt =)

Annars är Saltkråkan och Ronja Rövardotter favoriterna. E gillar också Saltkråkan, det är lite safe sådär, fastän farbror Melker senast saltade efter behag...