Lördagsvardag

Mitt goda humör till trots vill jag bara konstatera att det inte finns någonting värre än medelålders män i trafiken. Visst finns det undantag, men dessa undantag var inte i Piteå stad denna dag. Livsfarliga, tävlingsinriktade, nonchalanta, ologiskt tänkande samt fulla av självhävdelsebehov testar de gränserna som för att bekräfta att de lever. Om jag hade kunnat hade jag gjort tecknet från Vänner som motsvarar att räcka upp handens längsta finger, men jag bevisade istället att jag håller händerna på ratten, tio i två, och var en ansvarstagande förälder. Sedan ångrade jag mig och slängde upprört en arm i vädret som skulle imponera på vilken italienare som helst. Jag halvsvor på italienska också och jag skäms när jag tänker på den exakta översättningen. Sedan hoppades jag att Gud inte skulle förstå italienska, men insåg det hopplösa i en sådan önskan.

E fick egna pengar i en egen börs att handla för och snart var han stolt ägare till en plastelgitarr. Sedan var köpsuget över och han åkte rutchkana resten av parktiden. På hemvägen tittade vi in på Barnens Hus och konstaterade chockade att ett spjälsängsskydd kostar 539 kr. Huvva!

Jag fyndade massor på loppis idag. Badhusparkens lördagliga event bjöd mig på en fin mörkgrön telefon á la klassisk rullskiva, ett ABC-pussel samt en hoppgunga till minsingen. Allt blev succé: telefonen har en mycket behaglig ringsignal, ABC-pusslet har redan lagts många gånger under ABC-sång och hoppgungan visar en riverdanceliknande fotföring av en jollrande femmånading.

Lördagsvardag blir det när maken har semester och vi är två som är lediga dygnet runt. Det är sååå skönt att vara hemma tillsammans och se varandra annat än en halvtimme innan middag när båda har lågt blodsocker. Nu har vi lagt undan klockorna och äter när vi här hungriga och sover när vi är trötta. Sedan läser jag alldeles för sent in på natten, men det berättar jag inte för någon. Rymmaren avklarad och Bitterfittan är nästa bok till rakning...