En liten röd tråd från förra inlägget. Astrid Lindgren och hennes närmaste väninna började varje samtal med orden "Döden-döden" och så var det ämnet avklarat. Men treåringen nöjer sig inte med att vara så fåordig. Vad jag önskar att jag kunde öppna en liten lucka till hans huvud och titta in, för hur ordrik han än är för sin ålder så blir ändå en del "lost in translation".
Någonstans har han nog lagt märke till att vi blir lite spända, pappan och jag, och att vi försöker bemöta det jobbiga i ämnet döden med att ta honom på allvar, men samtidigt lugna honom. Igår var det nämligen mormor och morfars tur att svara på frågor, som han nog medvetet valt att ställa när jag inte hörde på. Då frågade han om "mina mamma och pappa är döda nästa vår". Jag pratade med mamma om det senare på kvällen när E inte var där och allt hade gått bra och han verkade lugn.
Idag var det dags igen. Nu på morgonen frågade han hur gammal jag var och sedan räknade han upp igen vilka han kände som var döda. Han fascinerar mig! För när maken sa åt honom att vi förstod att det är jobbigt att tänka på döden så började lilläppen darra på E, men sedan fortsatte vi prata och försöka lugna och det verkar ha fungerat.
Måste till bibblan och kolla om Godnatt herr Muffin finns och läsa den för mig själv för att se om det kan vara något att ta hjälp av. Döden-döden.
3 kommentarer:
Döden, döden. Ville funderar också i de banorna nu. Kan det månne vara en del av treårsålderns vedermödor? "Mamma, vad händer när man dör?" och "Jag kan inte dö." Det känns tryggt för mig som hans mor att veta att han inte kan dö, i alla fall, för det vore väl för hemskt.
Boken om herr muffin är bra, men jag gillar också så mycket "Ängeln Gunnar dimper ner" av Barbro Lindgren. Jag har för mig att jag bloggat om den någon gång också.
Ha det bra!
Döden döden! :-)
åh, det måste ha med åldern att göra för min William som blir fyra snart grubblar också mycket på döden nu efter att min morfar låg ett par dagar på sjukhus för lindrig hjärnblödning förra månaden. det är faktiskt inte alltid lätt att veta hur man ska bemöta så stora frågor. *snyft*
jag nämner dig som ny bland favoritbloggarna hos mig. :-)
Skicka en kommentar