Alltså, vi har många samtal rörande kroppen här. Och med "vi" menar jag sexåringen. Han vill veta hur allt funkar och varför det finns hår. På kroppen. Han är minst av allt intresserad av håret som finns på huvudet om man säger så.
Jag har inga problem med att prata blommor och bin, ägglossning och bebisar nio månader senare, men när ska jag sluta?! Vad är grundnivån? Vart går gränsen? Oftast känns det som om jag bara rör till det.
Ändå är det mest nioåringen som ser vettskrämd ut. Stackarn. Han har av lillebror i dag fått en uträkning på hur många år bort det är innan han får hår. På andra ställen än på knoppen alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar