I dag kom dagen som jag och många med mig väntat på: studenten. Det är något hjärtknipande: åsynen av nittonåringar vars ansikten uttrycker sorg, glädje och längtan ut. De har tagit ytterligare ett steg mot vuxenvärlden och står inte kvar med en fot i varje läger längre. Flickorna är vackra och uppklädda, men det är faktiskt pojkarna jag får mest hjärtknip av. Håret som förr varit efter-gympan-rufsigt är nu klippt i en kort, prydlig frisyr, de bär sina kostymer (inte alltid svarta) med rakare hållning än vad de burit upp jeans och t-shirt och de blir plötsligt blyga. Jag som har stångats och gnabbats, grälat och skrattat med dem får nu en tafatt kram, ofta med dunk i ryggen.
Eleverna har gjort klassböcker och skrivit fint om varandra och om sina lärare. Det blir lite som ett kvitto på att de reflekterat ganska mycket över sina tre år tillsammans med oss. Jag blev framröstad som "sträng och snäll" = ) Vad ska man säga? Det stämmer nog.
Väntan är över: VM i fotboll började i dag och jag är så lyckligt lottad att jag har en 5½-årig son som satt som klistrad vid tv:n med mig och såg premiärmatchen mellan Sydafrika och Mexico.
Nu väntar vi på systeryster som kommer hem från hufvudstaden.
I morgon väntar bröllop.
Sedan väntar semestern om en vecka.
Väntan. Godartad sådan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar