Jag vet inte hur många gånger jag utsatt min man för följande: han närmar sig min säng för att säga god natt (han sover med lillebror i ett annat rum) och när han är en decimeter ifrån mig flyger jag upp, skräckslagen och utstöter skraja ljud. Min man ryggar bakåt, med nackhåren resta av fasa och spärrar förskräckt upp ögonen innan han inser att jag reagerat på hjärnspöken igen.
Så blev det i natt. Jag avslutade dagen med att läsa om en förrymd seriemördare där en ensam kvinna med två barn får påhälsning (låter bekant) och så blev det jättespänannde. När M kom hem ungefär en halvtimme efter jag somnat skrämde han mig så jag skrämde honom. Med en puls på 200 fick jag så förhöra mig hur kvällen varit och just nu kommer jag inte ihåg vad han svarade = )
25 minusgrader ute och sex koppar kaffe inne. Helt ok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar