tisdag 31 januari 2012

Rör du så dör du

Maken sa: Rör du så dör du.

Vad kan jag säga? Jag var tvungen.

Elevarbetet som jag hade tappat bort har gnagt och gnagt, så jag plockade in eleven i fråga på arbetsrummet och erkände beredvilligt vad som hade hänt.
- Arbetet? Men vänta... Han började rota i sin väska och tjipp-tjolahopp så visade det sig att han hade råkat få med sig det hem.

Betyder det att mitt system verkligen är idiotsäkert och att detta bara var en liten bugg? Jag hoppas det.

måndag 30 januari 2012

Tur att maken är foglig.

Det här med rättning borde snarare kallas avrättning. Det tar sannerligen livet av någonting vitalt i kroppen. Det är tydligen så att en lärare ska arbeta 45 timmar per vecka, men min fråga är vem i hela friden som klarar sitt arbete på den tiden? Jag gör det då inte och ändå kan jag känna dåligt samvete om jag går hem en halvtimme innan utsatt tid någon gång.

Jag trodde att jag hade ett idiotsäkert system för inlämningar, men jag börjar tro att jag bara har en idiot - i form av mig själv. Ett arbete är ohjälpligt borta och jag vet att jag har fått det i min hand. Jag har säkert lagt det på ett säkert ställe. Det är som de barnsäkra medicinflaskorna; helt omöjliga att hantera.

Nåja. Det finns annat att glädja sig över i mitt yrke. Efter en dag som denna lämnar jag arbetet med en påfylld energi som bara glada elever och välvilliga kollegor kan framkalla. Hemma väntade tredje världskriget i form av två stridslystna barn som bara frågade om sådant de garanterat skulle få nej som svar.

Tur att maken är foglig.

lördag 28 januari 2012

Farväl, mina twilightälskande vänner

Jag har sett senaste Twilightfilmen och sitter och småskrattar åt de däringa vampyrerna i Italien. Inte camorran, men den vampyriska motsvarigheten av den napolitanska maffian. Det är ju nästan parodiskt! Stirriga blickar i bästa Crocodile Dundee-stil, tonfall à la lobotomi och krampaktiga tag om trätronernas armstöd. Allvarligt. Så fantastiskt dåligt.

Han Edward tänker jag, och riskerar härmed att förlora en hel del vänner, är en riktigt kackig skådis och om Bella biter sig i läppen och ser tankfullt mot fjärran en enda gång till så skriker jag.

På facebook diskuterade vi, jag och de vänner som älskar Twilight, huruvida vi skulle välja vampyren eller varulven och mitt svar är: ingendera. Jag skulle välja polispappan. Lite ansiktsbehåring på en karl som tycker att en öl eller två på fredagskvällen är nog med action duger fint för mig.

Specialeffekterna ska dock få en riktigt stor applåd. Det är otroligt vad man kan göra med teknikens hjälp, men det är också det enda med filmen som fascinerar.

torsdag 26 januari 2012

Märkligt. Mycket, mycket märkligt.

Jag läste Connellys senaste roman Prövningen och fick en riktigt tudelad upplevelse. Boken i sig bjöd, föga överraskande, på det som Connelly alltid bjuder på: en välskriven historia som underhåller från första till sista kapitlet. Dessutom lovas läsaren en rafflande fortsättning efter det att sista bladet är vänt. Så långt är allt som det ska.

Det är översättningen jag har haft problem med. Subjekts- och objektsformen, de och dem, detta skriftspråkets gissel. Det är klart att det kan vara svårt att veta vilken form som är korrekt, men man kan tycka att en översättare ska ha råkoll. Jag begav mig ut på språksurfning och landade hos Språkrådet. Döm om min förvåning när de säger att just de former jag har stört mig på i översättningen faktiskt är godtagbara. Att man lika gärna kan använda båda formerna. Märkligt. Mycket märkligt. Den här dagen går till historien som en märklig, märklig dag.

onsdag 25 januari 2012

Fyraårskalas och potentiellt kallblodiga överfall

I alla fall så har vi firat fyraåringen i dag. Skön och tacksam liten dude, det där. Han har lekt med sin Finn McMissil-bil hela dagen och talat om hur glad han är över att han fick den. Vi har kalasat på alla stora kakor som vi har bakat och nu sitter jag och njuter av en ny bok. Favvoförfattaren från dubbelmoralens högborg har levererat igen.

En annan favoritförfattare från vår forntida koloni Norge har också levererat och hans bok Gengångare är omskriven här. Vid ett tillfälle blev det så läskigt att jag var tvungen att ringa min man när jag skulle gå ner i källaren. Till mitt försvar vill jag tillägga att jag var ensam hemma. Det finns visserligen ingen anledning att vara vettskrämd om man är ensam, men grejen är att man ju inte vet om man verkligen ÄR ensam. Man kan också ställa sig frågan varför en kallblodig mördare skulle välja att kliva in i just mitt hus en vanlig tisdag, men jag vill inte bli omskriven i någon bok där just den storyn utreds.

Nu ska jag ta min trötta ändalykt och pallra mig i säng, lite så där ansvarsfullt i tid. G'natt.

tisdag 24 januari 2012

Förberedelser

Treåringen laddar inför sitt fyraårskalas och köksbordet är således pyntat med en midsommarstång. Vi håller inte så hårt på konventionerna i det här hemmet.

Vidare har han dammsugit. Iförd hörselkåpor. Förståndig liten grabb.

Sin känslokalla sida visade han när han ratade paketet som hans storebror har gjort.
- Det här ska du få i morgon, sa storebror glatt.
- Men jag vill ha ett riktigt paket.
- Men det här är ett riktigt paket.
* Skeptisk huvudskakning.*

måndag 23 januari 2012

Läskigt, nybakt och munsår

Jag har läst Jo Nesbøs senaste bok Gengångare och sitter därför och sneglar mig ängsligt över axeln. Jag får hela tiden känslan av att någon står bakom mig och tänker därför tanken att det kan vara läge att stryka efter väggarna medan jag sidsteppar mig fram. Fy. Men bra.

Recensionsdatum på onsdag, så då kommer en mer utförlig läslogg.

Annars har här bakats. Hellre stora och få än flera och små, som det står i min påhittade receptbok. Gigantiska kakor är lagda till handlingarna inför treåringens fyraårskalas.

Annars sitter jag här och funderar på det här med munsår. Jag har aldrig haft det tidigare, men förra året fick jag det i maj och nu har ett nytt blossat upp. Jag brukar inte vara fåfäng, men det här är inte roligt! Vad gör man? De där svindyra tuberna på apoteket hjälper ju inte alls.

söndag 22 januari 2012

Gammaldags snölekar och handvärmare från Clas O.

Armarna värker efter en dags snögångs- och labyrintsgrävande. Det kommer att bli helt gammaldags snölekar där under veckan och många regler att hålla reda på. Jag måste tillverka några fler bon att vara fri i och vi ska ha något sorts podium i mitten där en eftersträvansvärd skatt eller pokal ska trona.

Barnen bara förstör = ) De river ner snö från väggarna och börjar gräva sina egna kreationer precis där man ska springa.

För lilleman som inte arbetar så mycket med armarna blir händerna snabbt kalla. Jag har dock köpt värmepåsar på Clas O. som jag bröt igång och på så sätt kunde lillebroren vara ute mycket längre. Fantastiskt det där. Påsarna blev varma efter två minuter och är det fortfarande efter fyra timmar. Det måste vara fantastiskt om du åker slalom eller är ute i fjällvärlden.

fredag 20 januari 2012

Fredagsmys och medömkansfis

Lillebroren sitter och doppar ostbågar i mjölk. Han har fått spela lite på datorn också och kan knappt tro sin lycka.

Storebroren har blivit bjuden på övernattningsvisit hos en kompis och har haft nedräkning sedan i måndags. Det här är ungefär hur spännande som helst, både för honom och för mig.

Jag läser boken Konsten att tala med en änkling. Den är riktigt, riktigt bra och jag skrattar högt flera gånger. Hur kan man hålla sig allvarlig när man läser raderna "Medömkan är som fisar. Man kan stå ut med sin egen men klarar inte av andras."

torsdag 19 januari 2012

Fast de passar...

Kruxet med att ha en envis treåring är att han alltid har rätt.

Alltid.

Inte ibland, utan alltid.




- Du kan inte ha de där skorna. De är för små.
- Nähä. De passar.
- Fast nä. De är för små, försöker jag igen.
- Men mamma. Se då! De passar.
- De är för små.
- Fast de passar.

onsdag 18 januari 2012

Määäääh!

En dag i frustrationens tecken. Att inte kunna påverka min arbetsdag gör mig fullständigt och nästan tröstlöst vansinnig. Lämna mig i fred! Snälla, installera en ilsket röd lampa som jag kan tända så att texten "STÖR EJ!" bländar varje ovälkommen besökare.

Problemet är bara att jag får besök på rummet av så många intressanta människor också och jag vill inte att de ska bli rädda för den röda lampan som jag hoppas på att få installerad. Kanske kan jag få den att sluta lysa för önskvärda personer. Det är lika troligt att DET skulle hända som att jag skulle få arbetsro eller stör ej-lampa.

Nu har jag i alla fall rättat så mycket att jag bara vill gråta. Eller fira. Kanske lite av båda? Mitt i allt lyckades jag läsa ut en riktigt bra bok, så den ska snart omskrivas i Bokgalleriet.

måndag 16 januari 2012

Håll ihop i vått och gott... = )

Man får höra så många roliga uttryck när man lyssnar till folk.
- Det är viktigt att hålla ihop i vått och gott, berättade en flicka för mig i dag.

Jag hade nästan kramp i ansiktet av återhållet skratt under resten av samtalet. Jag började leka med tanken vad motsatsen skulle vara. I torrt och ont?

I dag har här dragits pungskämt. Pungen hit och pungen dit. Tom Peng Pung. Grabbigt värre. Treåringen skrattar utan att veta åt vad. Sjuåringen skrattar och är nästan generad. Jag bara skrattar.

söndag 15 januari 2012

Somna med ett leende

Jag sitter och skriver underlag för utvecklingssamtal. Ett bra sätt att hålla söndagsångesten borta. Eller så inte.

Sjuåringen har briljerat i kristendomskunsap i dag. Han har blandat ihop berättelsen bakom nattvarden med Herodes småbarnsslakt. Han kanske inte får högsta betyg i religion, men han kommer att bli en fantastisk historieberättare.

Han som är tre, snart fyra, han får inte godkänt i religion han heller. När vi sjunger Gud som haver ligger han och mjaoar hela sången istället. Nåja, vi somnar med ett leende i alla fall.

lördag 14 januari 2012

Så det kan gå...

Maken och jag kom på att vi skulle gå på bio. En liten middag först, på tu man hand. Sånt där man aldrig hinner med annars. Vi hann på bio, men vi hann inte med middagen. Det kom en man i vägen. Eller snarare en man PÅ vägen. Han hittade inte hem och han var helt uttröttad. Det blev ett samtal till boendet (som tack och lov fanns skrivet på hans rollator) och sedan stod vi 20 minuter i kylan och konverserade. Det finns intressanta levnadsöden under många stickade mössor och vi hann avhandla både båtresor och vikten av att lära sig olika språk innan han blev hämtad.

Hamilton var klart sevärd och vi konstaterar att Lexus och Adecco var stora sponsorer. De syns i bild ungefär lika många gånger som Bella i Twilight biter sig i läppen. Alltså, många gånger.

fredag 13 januari 2012

Liten kille nerför hög trappa

Yngste sonen har ramlat handlöst nerför trappan i dag. Han är blåslagen jamen nanting och det hade nog lika gärna kunnat bli ett akutbesök på sjukhuset. Bulan i pannan var nära att bli ett jack, han har fläskläpp både uppe och nere, han är uppskrapad under näsan och hela vänstra kinden är svullen. Han fick ont i handen och har ont i huvudet, så vi får nog hålla koll på honom så att han inte blir illamående eller somnar av.

Sjuåringen vet inte hur han ska kunna hjälpa till, men brer ut sina armar och erbjuder lillebror att sitta hos honom.

Allt blir dock bättre med glass, så nu är två portioner förtärda och vi hoppas på snabb läkning.

torsdag 12 januari 2012

Det är då jag påminns om att jag älskar mitt jobb

Vi har arbetat med litteraturhistoria och avverkat upplysningen och romantiken. De snusförnuftiga, snudd på autistiska, millimeterprecisa uträkningarna, de eftertänksamma men samtidigt optimistiska karaktärerna som med uppfinningsrikedom kan bygga en hel flotte av ilandflutet bråte så de kan paddla hem till civilisationen. De branta klipporna, de vindpinade hedarna, de häftiga åskovädren, de galna kvinnorna på vinden, de stupa branterna och de svindlande höjderna.

Flera grabbar har älskat Candide. Skrattat högt och högläst för varandra. "Jag vill också läsa den där boken" sa en och bytte bort Frankenstein.

Flickorna har mestadels läst Brontë-systrarna och Jane Austen. De har inte högläst för varandra, MEN de har gjort en helkväll tillsammans där de såg alla filmer, från Frankenstein till Jane Eyre och De tre musketörerna.

Fattar ni vad litteratur kan göra med en människa! Jag säger att jag gillar't.

onsdag 11 januari 2012

Lille Skutt-tårar

I alla fall så hade jag beställt en present till treåringen som snart fyller fyra. Båda Bilar-filmerna, i ett paket, för 149 kronor. De finns här på cdon.com. Alldeles lysande ställe att beställa från, eftersom de alltid är billigast. Ginza och något annat ställe ska ha 279 kr för dem. Bara en sån sak. I alla fall gömde jag undan paketet och treåringen frågade vad jag gjorde. Märk väl mitt stora, feta föräldramisstag:
- Jag gömmer en present som du ska få när du fyller år.
- Men jag vill veta vad det är.
- Du ska få den om X antal dagar när du fyller år.

Stora Lille Skutt-tårar stiger i ögonen på honom och han biter sig tappert i läppen. - Men åh! Mamma... (Storgråt, storgråt, vattenskada i hallen.)

Hur det slutade? Barnet fick naturligtvis se vad paketet innehöll och sedan kramade han filmerna varmt mot bröstet.
- Nu när jag blev så ledsen vill jag verkligen, verkligen se en film. Kanske en av de här...

Hur det slutade? Barnet fick naturligtvis se en film. En av de där...

Sjuåringen har beställt ett datorspel för 49 kr. Han har fått spara till det själv och har således satt av två veckopengar för att kunna genomföra köpet. I förlängningen har detta inneburit att han inte har kunnat köpa godis eller någonting annat, men vi mjuknade lite och sa att man får smaka av sina föräldrar om man är så duktig på att spara. Tror ni att spelet installerades som det skulle? Absolut inte. Varför skulle det göra det? Istället får vi vänta hem pappan i huset som kan joxa med inställningar som man egentligen ska vara raketforskare för att kunna ändra. Jag är inte ens kompetent att ställa in en motorvärmartimer...

tisdag 10 januari 2012

Smart. Jättesmart. Verkligen.

Okej. Hjärnan behöver en allvarlig uppdatering. Jag gjorde i ordning allt i morse innan jag lämnade barnen på förskola och fritids. Sedan kom jag på att jag hade glömt mina täckbyxor. Och min lunch. Och att äta frukost.

Jag parkerade, sprang in och hämtade en macka, lade lunchen i en påse i hallen så att jag inte skulle glömma den, pulade på mig täckbyxorna - tog ett stort steg över påsen som låg på golvet i hallen och tänkte "den där får jag plocka upp när jag kommer hem".

Tanken på påsen i hallen gav mig ingen ro och jag hade hunnit obehagligt långt hemifrån innan jag kom på varför jag inte borde ha tagit ett stort kliv över den.

måndag 9 januari 2012

Hubba-Bubba-tant

Jag har i afton tagit på mig läsglasögonen och lagat kläder med nål och tråd. Nu fick jag däremot en nästan obetvinglig lust att åka iväg för att köpa Hubba-Bubba, bara för att ta ner vuxenpoängen lite.

söndag 8 januari 2012

1000-bitarspusslande

Är du sugen på att bygga ett 1000-bitarspussel? Kom hem till mig och para ihop sockar och strumpor istället!

Snipp, snapp, snut, så var lovet slut. Det känns nästan skönt med rutiner. De orden kommer jag att ta tillbaka senast tisdag.

fredag 6 januari 2012

Världsmästare!

Jag är just nu världsmästare i hushållsnära tjänster, men utan medalj och utan ett fullställt Sergels Torg som hyllar mig för mina insatser.

torsdag 5 januari 2012

Ungefär hur äckligt som helst...

Jag har tidigare köpt rökt skinka av ett visst märke, eftersom varan har längre hållbarhet och smakar gott. När jag satt och åt frukost fastnade min blick på innehållsförteckningen och döm om min förvåning - och min äckelkänsla - när jag läser att skinkan inte alls är rökt. En av ingredienserna är rökarom, vilket gör att den smakar rökt trots att den inte är det.

Självklart finns det rökt skinka som är just rökt. Den är lite dyrare och förpackningen är något mindre. Jag har ingenting emot detta, utan förlikar mig med tanken att planera skinkinköpen bättre. Jag tycker bara att det är konstigt att någonting som sägs vara rökt inte är rökt. Är det inte konstigt att man t.ex. på en förpackning måste skriva att "bilden som visas är ett serveringsförslag" eller att man i tidningar måste skriva ut om bilden är ett montage - medan det är helt okej att skriva rökt skinka om skinka som inte är rökt.

Nu låter jag som en skiva som har hakat upp mig och får väl lämna saken därhän. Jag har påbörjat läsningen av Flickonas handbok i jakt och fiske och jag skrattar högt.

Skulle skala kotten...

- Titta mamma! En ekorre i granen!
- Ja, fast det är en syrén.
- Den äter fågelmat!
- Ja.
- Varför äter inte fåglarna?
- Ekorren skrämmer bort dem.
- Men... Då svälter fåglarna ihjäl.
- Nja...
Treåringen greppar plötsligt en bakugan och väser mot fönstret:
- Ekorrn satt i granen skulle skala kotten...

Då händer det. Ekorren tittar upp (antagligen inte mot treåringens bakugan) men sedan sätter den iväg och treåringen flinar nöjt.
- Ha! Nu blev den rädd.

onsdag 4 januari 2012

Det här med slut

Nu är det gjort. Slutstädning, inte bara undan med julen, utan övervåning, markplan och källare. Jag har sorterat och kastat, lagt undan och ska skänka bort. Fyra stora, svarta säckar med finfina kläder ska lämnas på Röda Korset tillsammans med leksaker som inte används. Sex säckar med skräp bidde det också och sedan är det kartonger som ska slängas och burkar som ska pantas. Sedan återstår bara den lilla detaljen med att städa huset som vanligt.

Ute försvann kramsnön, så för oss blev det till att göra en snölyktsigloo istället för en snölykta. Här hemma finns två barn som är småhöga på föräldrauppmärksamhet som innefattar både ute- och innelek. Ledigheten börjar lida mot sitt slut, men det har varit en kanonledighet så jag känner mig redo att ta tag i vardagen.

Jag läser en bok, Den man älskar, och den börjar också lida mot sitt slut. Den är så där, för att vara ärlig (och lite obrydd) och jag funderar på att läsa slutet, bara för att ta reda på vad jag ska sikta på. Okej, jag har redan läst slutet (som jag ofta gör) och den kan nog ta sig.

Klart slut.

tisdag 3 januari 2012

Vad ska jag kalla dig?

Jag till treåringen:
- Nu får du inte säga "mamma" en enda gång till i dag!
Treåringen till mig:
- Men! Vad ska jag kalla dig då?

söndag 1 januari 2012

Varje julledighet...

... ser jag Stolthet och fördom, BBC-serien naturligtvis. Kiera Nightleys underbett i motljus klarar jag bara av i stunder av svaghet.

... ser jag Jane Eyre. BBC-serien naturligtvis. Jag har även sett den nya filmatiseringen med Mia Wasikowska och Michael Fassbender. De är båda helt fantastiska, men av någon anledning går jag inte i gång på filmen.

... ser jag North and South. Absolut inte den gamla 80-talsserien med Dirty Dancing-Patrick, utan naturligtvis BBC-serien som handlar om textilindustrin i norra England under mitten av 1800-talet. Den här sistnämnda är så fantastisk att jag kan se den om och om igen. Plötsligt fanns Mr Thornton där, lika självklar som Rochester och Darcy och mina anglofila vänner dumförklarade mig och hotade säga upp vänskapen med mig. Sedan såg de serien, fick låna den av mig, och sedan köpte de alla sitt eget exemplar. Behöver jag säga mer?

I övrigt städar jag och rensar, städar och rensar, och det är en sann lisa för själen. Nu har jag dock städat och rensat, städat och rensat, till den grad att jag börjar bli less. Kanske borde jag pröva att göra det i omvänd ordning?

Så här ser slutet ut i North and South i alla fall. Se det och beställ ditt eget exemplar här. Jane Eyre finns att beställa här och Stolthet och fördom finns här.