Uppdatering: Frankrike halvtid.

Vi tog oss ivag, askmoln till trots och nu sitter vi har hos var trevlige vard och hans mycket trevliga familj. Vi har sett sa mycket; landstigningsplatserna (dagen D), amerikanska kyrkogarden, marknader, storslagna landskap... Jag vet inte allt. Vi traffar trevliga manniskor och ater otroligt mycket och god mat. Jag langtar efter min familj, men stupar i sang om kvallarna, sa det gar faktiskt ganska bra.

Storsta overraskningen hittills: promenqden i gar for att hamta en asna, men det ar en annan historia.

Vådan av att åka på gruppresa till Frankrike när Island behagar lätta på trycket

Jag sitter här och undrar hur många linnen jag har förstört när jag tonat håret. Förmodligen lika många linnen som gånger jag har tonat håret. Vad lär jag mig då av detta? Tydligen inte mycket.

Jag sitter också här och tänker att det vore en god idé att gå och lägga mig eftersom jag ska kliva upp 03.00. Jag har varit ute och sprungit bara för att bli riktigt trött. Känner jag mig trött? Det allra minsta? Inte mycket.

Sista dagen på jobbet blev en parodi på sig själv. Jag stängde in mig på mitt rum för att få mycket gjort. Jag såg till att jag fick mycket gjort. Andra såg till att jag inte fick lika mycket gjort, mestadels kollegor. Det är egendomligt det där, men på gott och ont.

Flyget verkar avgå som det ska, men det är med hjärtat i halsgropen jag uppdaterar SAS sida. Sorglös var det och sorglös har jag förblivit. Jag hoppas att det håller i sig på den punkten hela vägen ner till Caen.

Så nu sväljer jag ned hjärtat från halsgropen, suckar över hårtoningsfläcken på linnet och går och lägger mig i mitt nytonade hår. Frankrike nästa?

Livsviktigt till mors dag

Jag fick ett livsviktigt mejl i dag. Om du inte vet vad du ska köpa till din mamma på mors dag, eller om du inte vet vad du ska önska dig själv, så har Unicef den perfekta presenten här. Näringspulver, myggnät, mässlingsvaccin, livsviktiga sagoböcker, malariamedicin, fotboll, vätskeersättning, cykel...

Det måste inte inhandlas till mors dag, naturligtvis, men om man vill få ett litet gåvobevis hemskickat i tid bör man beställa innan den 24 maj, vilket är i morgon.

Veckans vackraste ord

Sorglös.

Visst är det ett vackert ord? Det finns säkert hur många synonymer som helst, men jag har fastnat för sorglös. Det känns som om man kan ha lite småtrubbel i vardagslivet och ändå vara sorglös.

Jag försöker vara sorglös, trots att det rapporteras om askmoln hitan och ditan. Jag har slutat läsa Aftonbladet, eftersom de framställer nyheten som katastrofläge. Det borde råda undantagstillstånd och vid den här tiden i morgon vadar vi troligtvis i aska. DN och svt.se tar det lugnare och enligt min mening kan inte två giganter ha fel?

Betygsättning för min del i morgon och det är alltid en pärs. Sex kurser gånger 25-30 elever blir en hel del bokstavskombinationer. Det gäller att få alla rätt, bara. Sorglöst var ordet, så jag sjunger och ler...

Blir allt färgat av högsommarglans
och livet en dans
Allt slår ut i prakt

Om du sjunger och ler
Hela världen ses vakna på nytt
Ty sorgen har flytt
Genom sångens makt

Det är dumt att knota
När regndroppar hota
Det är bara just du
som kan skänka världen solsken

För ditt skratt och din sång
Skapar jublande vår med en gång
Och lycklig du ser
Hur allt sjunger och ler

Nära skjuter ingen hare. Kanske en kanin, ett och annat svin...

Under dagens springtur fick jag uppleva någonting alldeles speciellt. Det var fjärilar överallt. Jag har aldrig sett någonting liknande. De svärmade och svävade omkring och de få som satt på grusvägen flög upp när jag kom farande. Det var som om jag var mitt i en Disney-film, med undantaget att jag inte hade ett överdimensionerat huvud eller fyra fingrar på varje hand.

I övrigt har jag noll koll på väldigt mycket. Jag har haft en film i huvudet som jag inte kom ihåg namnet på, jag kunde inte namnge vare sig skådespelare eller karaktärer. Jag trodde att det fanns med en trolldryck och att huvudpersonen var mörkhårig. Jag hade ett rätt: han var mörkhårig. Efter att ha gått igenom ungefär 4.000 titlar på en känd filmsida insåg jag att det nog var film nr 43 ändå. In på en annan sida för att titta på filmen i sin helhet och jodå, efter ca 59 minuter kom scenen jag hade väntat på. Det fanns ingen trolldryck och huvudpersonen, vars namn jag hade kunnat satsa en månadslön på skulle börja på M eller G, visade sig börja på ett V. Nära skjuter ingen hare. Kanske en kanin. Ett och annat svin?

Snälla gode Gud. Inget nytt askmoln, va?

Ska vi över huvud taget vara tillsammans?

- Oj, vad jag ser dåligt, säger jag och kisar mot tv:n.
- Det är därför du fortfarande är ihop med mig, svarar maken.

Jag tolkar det till hans fördel. Att jag har dålig syn på grund av att vi är tillsammans. En gång träffade vi en alkoholist i Skellefteå och denne spände ögonen i mig och sa:
- Hur kan en sån som du vara ihop med en sån som han?

Vi tolkade det uttalandet till hans fördel också.

Angelologi av Danielle Trussoni

Det sades för någon tid sedan
att änglaböckerna skulle bli de
nya vampyrböckerna.

Här är en utläst i alla fall
och den var helt okej.
Bra sommarläsning!

Mer i Bokgalleriet.

118 ord på 23 sekunder

Jag har haft Lasse Granqvist-dag på youtube i dag. Älska sport. Älska Granqvist. Älska klippen. En elev berättade för mig att Granqvist bl.a. har spottat ur sig 118 ord på 23 sekunder en gång. Det skulle förvåna mig om det är hans rekord, men man måste respektera en sådan man.

Själv gör jag inte mycket på 23 sekunder. Jag kom hem från jobbet, blev serverad mat, parkerade mig i soffan och hade fullt upp med att orka blinka. Det är nära nu. Till vad, kanske den oinvigde frågar sig. I kronologisk ordning: till helg, frankrikeresa, till fåtalet arbetsdagar kvar, till sommarlov, till italienresa...

Avrättning avklarad

Rättningshögen är avrättad. Moahahahaha.

Jag känner mig morgon

Jag känner mig morgon, meddelar yngste sonen och på treåriska betyder det: jag har sovit färdigt och kan inte tänka mig att ligga kvar en stund till och jag kommer att väcka min storebror om du inte går ner med mig nu. Morrn, morrn då alltså.

Kalvar på fotbollsträning

Årets första fotbollsträning för sexåringen. Tjugo barn, ystra som galna kalvar på sitt livs första sommarbete, hoppade, studsade, puttade, sprang och (ibland) sparkade lite fotboll. Det är som flugor runt en sockerbit - en tjock massa som rör sig svärmlikt kring lädret. Härligt.

Jag glömde bort jobbet helt och hållet och känner för första gången på flera dagar att jag inte har en uppskruvad duracellkanin i bröstet. Ganska nyttigt alltså. Därmed tar jag dagens klokaste beslut som innebär att jag inte ska rätta färdigt det jag hade satt upp som dagens mål.

Torsdag i morgon. Vad hände med måndag och tisdag?

Läckage eller karma

En springtur i skogen gör gott för själen. När jag kom hem igen hade jag missade samtal på mobilen. Elever har ringt mig mellan 21.00 och 21.40. Jag har inte ringt upp. Jag har satt telefonen på ljudlöst. Jag tycker om mina elever, men jag undrar vad de skulle säga om jag ringde dem tjugo i tio om kvällarna. Undrar vad de skulle säga om jag sökte upp dem under lunchen och frågade om detaljer i deras arbeten. Jag bara undrar alltså. (Det var sista chansen för kompletteringar i dag.)

Jag tänkte avsluta kvällen med en dusch. Det finns inget vatten i kranarna, så det blev svårt - för att inte säga omöjligt. Det kanske är karma. Det kanske är läckage. Eller så är det karma.

Arbetsmyra

Jag har gjort mig klar för att gå till jobbet, när båda pojkarna stannar till och tittar på mig.
- Vad är det med ditt hår? frågar den ene.
- Du ser ut som en myra, säger den andre.

Jag hoppas att jag ser ut som en arbetsmyra i alla fall?

Muslimen som vallfärdar till Kuba och som gör som Koreanen säger...

Jag har skrattat på jobbet i dag, bland annat åt en formulering i ett islamprov där det stod att muslimen vallfärdar till Kuba. Det var nytt för mig. Ett annat år var det formulerat som så att "muslimen gör som Koreanen säger". Koranen har fått konkurrens alltså.

Föräldramöte inför Caen-resan avklarat och efter en 12-timmars arbetsdag (nej, jag får inte en minut extra för någonting) får jag krascha i soffan och ta nya tag för resten av veckan. Om jag skulle tappa bort min planeringskalender skulle allt falla. Det ryms inte mycket mer i huvudet nu.

Annars verkar det som om maken får jobb. Bara en sådan sak.

Ge järnet

När målet är som närmast är vägen fram som tyngst. Jag är i akut behov av en liten människa som kan sitta på axeln, klappa på mig och utbrista i spontana hejarop när jag får en svacka. Sju arbetsdagar med lektioner, 30 prov att rätta, okänt antal kompletteringsuppgifter och ett fåtal arbetsdagar av övrig sort. Två veckor kvar till Frankrike. Det är bara att ge järnet.

Vill man bli lite positiv kan man titta på en filmbox. 119 kr ren glädje.

Kattlillebror och (j)ägarstorebror

Treåringen leker att han är en katt och säger på bebisspråk till storebror:
- Kan du vara min jägare (ägare)?
- Okej, svarar sexåringen och skjuter kattlillebroren.

Dåliga ursäkter...

Eftersom blogger har strulat de senaste två dagarna har mitt förra inlägg inte kommit med. Bra, egentligen, eftersom jag egentligen bara har upplevt samma sak flera dagar i rad: dåliga ursäkter.

Alltså, jag vet att du liksom sa att det var sista inlämningsdag på tisdag, men min mamma har typ formaterat om datorn så att allt bara försvann. Då kontaktade vi typ ett super-IT-geni som med hjälp av en defibrillator chockade igång den, men det visade sig snart att han liksom hade använt mer volt än nöden krävde, så det började ryka och greja. Då kom han McGyver och lagade alltihop med hjälp av bara en sockerbit och en tops och det verkade som om jag skulle kunna skriva ut eller skicka mina grejer i alla fall, men då kom hunden och typ pissade på datorn så den kortslöt och... Ja, jag kan inte lämna in förrän på torsdag, om det är okej.

Nej. Det är inte okej.

Tja

Jag har ätit mig mätt på hallon i dag. Det var länge sedan. Jag har också somnat med barnen, så nu är det bara gå att sova igen. Happy pollen på er!

Förändringarnas vindar?

Förändringarnas vindar blåser vilket kan innebära att det blir ordning på visa torp. Det här blir metaforernas inlägg och det återstår att se om gräset är grönare på andra sidan eller om det helt enkelt är så att allt inte är guld som glimmar.

Ewa - jag har inte glömt dig! Jag skriver ett mejl så snart jag har publicerat det här!

Jag svamlar värre än Kassandra i den grekiska mytologin, så jag bara slutar nu. Hej och hå.

Mör mor

Rättning gjord? Not som much, eftersom jag glömde rättningsväskan hemma i dag. Det var skönt och panikartat på samma gång. När jag väl kom hem tränade jag i stället och jag ångrar det inte. Ännu.

Mööööör nu, men det var på tiden att kroppen fick bli lika trött som huvudet. Nu gäspas det till hockeyn så det finns bara en sak kvar att göra. Se slutet på en film och sedan gå 'leegg.

Saker, saker, saker.

Saker jag vill hitta:
- min ring (den är borta lite då och då, min Efva A.-ring).
- ett usb-minne (jag kommer bara ihåg att jag har lagt det på ett smart ställe).
- en bok (Tjuvarnas stad har blivit tjuvad. Jag hade ca 100 sidor kvar, men nu är den borta.)

Saker jag vill köpa:
- en ny cykel.
- en bra och säker framåtvänd barnstol.
- en förvaringslåda att ha uteleksaker i.

Saker vi har gjort i dag:
- varit på Gran-dagen och besökt små och stora djur
- fikat på Ekan
- inhandlat vattenpistoler
- haft vattenkrig
- spotifyat världens bästa spellista
- ätit minimackor framför tv:n

Var vi än gått har folk slängt små extrasaker efter barnen, så nu sitter vi här med saker, saker, saker... (Och jag som alltid uppmanar mina elever att byta ut alla "saker" och "grejer" mot mer definierade ord och uttryck.) Saken är den att vi inte behövde mer saker. Den saken är säker.

Gissa bajset

Vi åt mellis uppe i skogen i dag. Vi såg massor av bajs, men kunde inte gissa rätt art på alla. Det var förvånansvärt svårt att hitta bilder på bajs på nätet. Vi ville ha bajs och art tydligt och klart, men vi är ännu inte säkra på vad som var från vem.

- Mamma, har du badat i Atlanten? frågade sexåringen apropå någonting annat.
- Ja, det har jag.
- Finns det en brygga där?
- I Atlanten?
- Ja.
- Ja, det finns det.
- Okej.

Han tar mjölk ur kylen.

Sexåringen går och tar mjölk ur kylen. Han rör sig i övrigt på ett sådant självklart sätt i huset, ett sätt som treåringen inte har. Att den ene gör det och inte den andre har mycket med längd att göra. Det är så mycket som är utom räckhåll för den lille och därför finns det många garderober och lådor som han aldrig har utforskat. Storeman kan komma på att han vill ha potatispressen när han degar med deg (ja, det heter så på fackspråk) så då går han helt sonika och hämtar pressen.

Varför jag reagerar på det är nog för att jag fortfarande kan känna mig fascinerad över att jag har barn. Små människor som går omkring och finns i mitt liv på ett sådant självklart sätt. Allt de gör, speciellt alla nya saker de kommer på att göra, är mycket större för mig än vad det är för dem.

Nu har jag båda telningarna hemma igen och det känns så självklart. Och bra. God helg.

En skitig kille och en stilla önskan om att bli bestulen

Jag sitter i soffan med en riktigt skitig kille bredvid mig. Det syns att han är sex år, för det är armar och ben överallt och han tappar plötsligt och okontrollerat det mesta han har i händerna. Vi blev ensamma hemma han och jag eftersom maken jobbar och lilleman fick följa med morfar hem för övernattning. Det är rätt mysigt att få en helkväll på tu man hand med den äldre sonen.

Jag måste leta fram en större väska att proppa ner rättningen i, eller så måste jag försöka skaffa en mindre rättningshög. När jag låste bilen på stan i dag hann jag tänka på hur skönt det vore om någon bröt sig in i bilen och stal ovan nämnda rättningsväska.

Jag ser i kors och känner mig, underligt nog, överhettad på höger sida av hjärnan. Kan det bero på att jag ser sämre på höger öga? 19 timmar högeffektivtid har ägnats åt att rätta nationella prov och nu har jag bara 19 kvar. Ett prov tar i snitt 20 minuter att bedöma, har jag nyss räknat ut.

Det är jobbigt, men samtidigt riktigt roligt. Jag har dessutom fått några nya meningar att skriva in i min "Roliga elevmeningar"-bok.

Med tanke på gårdagens inlägg

"I mourn the loss of thousands of precious lives, but I will not rejoice in the death of one, not even an enemy. Returning hate for hate multiplies hate, adding deeper darkness to a night already devoid of stars. Darkness cannot drive out darkness: only light can do that. Hate cannot drive out hate: only love can do that."

-Martin Luther King, Jr

Spännande, skrämmande, småskräckig: Cirkeln

Alltså, det är ju skitsmart. Planera en trilogi, låt den utspela sig under gymnasietiden - en bok för varje år - och låt huvudkaraktärerna vara sex diametralt olika tjejer som måste samarbeta med varandra för att sluta Cirkeln.

Boken är sjukt OM; omtalad, ombloggad, omskriven, omtyckt och omistligt o(u)mbärlig för alla som vill rysa lite. Boken är av mig just omtalad, omskriven, omtyckt och ombloggad här.

Jag vill inte bli politisk, men...

...att se ett folkhav stå och fira en människas död känns så där. Det är naturligtvis inte vilken människa som helst, men samtidigt menar många att västerlandet utmålat superskurken till ett värde han inte ens har i sitt hemland.

Jag bara tänker så här: om vi byter ut folkmassan i Washington som med knutna nävar skanderar "USA, USA, USA..." och placerar dem i ett betydligt varmare land så är det lättare att tänka fanatiker än vad det är när de står i ett västerland.

Det är ju inte heller så att det inte finns arvtagare till terroristtronen. Sedan kan man också fråga sig om en del länder hellre vill ha tag på vissa personer döda än levande.

Ny text

Treåringen sjunger...

...för farmor som fyller år: "ja visp ska hon leva, ja visp ska hon leva, ja visp ska hon leva uti hundrade år."

...till en förinspelad melodi: "sover Jakob, sover Jakob, sover du, sover du..."

Och sedan sjunger han "Aj vill be poplulaj", lyser upp, gör rocktecknet med händerna och ropar "Eric Saaaaaade"!