Gardells Gud

Tror du på Gud? I så fall vilken? Det kan vara en känslig fråga att ställa, men Jonas Gardell gör det i sin bok Om Gud. Problemet, som Gardell visar med skön tydlighet, är att vi tror att det är underförstått och att vi har en enhällig uppfattning, om vilken Gud vi utgår från.

Gamla Testamentet avhandlas med ett imponerande flyt, nästan skönlitterärt i sin utformning, där en bild av vem Gud både är och har varit framträder. En kärleksfull, fruktansvärd, hämdlysten, svartsjuk, ömsint, prövande, klagande, omhändertagande, allsmäktig... Ja, Gud har 99 namn, så vi kan stanna där.

Hänvisningar till Bibelns gammaltestamentliga texter haglar stundom, men det är ett intressant resonemang som man (som vanligt är i dessa sammanhang) antingen kan förkasta eller ta till sig. Mitt i all vetenskaplighet (som författaren till stor del avsvär sig från) kommer personen Jonas Gardell in och är mycket "gardellsk". Jag tycker att det friskar upp och får skratta mitt i alla beskrivningar av gammaltestamentliga grymheter.

Kanske måste man ha några rötter i frikyrkan för att uppskatta hans uttryckssätt, men det här är för mig riktigt rolig och intressant fortbildning. Gardell har, som vanligt, retat gallfeber på halva Sveriges kyrkoaktiva. Varför förstår jag inte. Gud har kunnat hantera både det ena och det andra, så lite Gardell kan nog friska upp, vilken existensform man än befinner sig i.

Jag har nu påbörjat läsningen av Gardells Om Jesus. Där kan man i första kapitlet läsa: "Han [Jesus] älskade mig. Han älskade alla barnen. Han älskade alla, utom fariseerna förstås, som var huggormarnas avföda, de nesliga uslingarna." (Sid. 8)

Officiell officeägare

Jag har köpt office 2010 genom kommunen för 144,99 kr i dag. Hur bra är inte det? Enkelt, billigt, lagligt, smidigt, trevligt. Ja, bra som sagt. Jag börjar ta någon sorts rekord i korta inlägg. Väldigt händelserikt liv just nu. Väldigt. Händelserikt alltså.

Inlägg nr 1001

Skrämmande tanke. Mer än tusen inlägg och allt jag skriver om är vad mina barn äter, bajsar och snyter ut.

Nå, vad kan jag säga? Barnen har ätit dåligt i dag och yngsten nös.

Den bästa födelsedagen i en sexårings liv

Med nästan 20 barn på dagens sexårskalas var det som att sitta på första parkett och se på när ett stim pirayor högg in på en gnu. Grädde och kaksmulor yrde åt alla håll och sedan drog flocken vidare till andra jaktmarker.

Dagen i dag var den bästa födelsedagen i vår sexårings liv. Orden uttalades av en trött, men mycket nöjd kille. Det är makalöst enkelt att göra vår son tillfreds. Med en enkel tårta prydd av sex ljus och en snögubbe av marshmallows, med ett kalas i avsaknad av både skattjakt, lekar och fiskedamm, kunde vi vuxna mer eller mindre sitta ner och dricka alldeles för mycket kaffe tillsammans.

- Undrar om mormor har haft en bra dag? frågade han i kväll när han hade byggt ihop sitt andra födelsedagslego. Mormor som bakat gobullar och som födelsedagsbadat båda mina telningar. Mitt i allt har han om- och eftertanke rörande andra som bidragit till hans dag.

Om ni ser en extra stjärna lysa på himlen i kväll så är det för att just mormor och morfar tog med sig barnen från vårt skithus i går och lät dem sova över i ett hus som hade fungerande toalett. Och för att de bakat. Och förberett. Och underlättat.

Skithus

Vårt hus förvandlades denna afton till ett skithus. Plötsligt vällde det upp ur alla möjliga hål och öppningar. Jag ska inte beskriva utifrån våra fem sinnen hur det luktade, såg ut, kändes, smakade eller lät. Det var inte vackert i alla fall.

Efter en påhälsning av jourhavande bajsborttagare konstaterades att det inte var i kommunens rör det var stopp, så då återstod att fortsätta rota runt i ledningar och rör.

Min man förvandlades till en McGyver de luxe. Lite påhittigare, lite envisare och lite snyggare. Han luktade inte lika gott, för jag är övertygad om att McGyver alltid luktade gott, vad han än gjorde.

Jag förvandlades till den matmora jag är född att vara. Det var bara hucklet som saknades för att göra mig till en arbetsam, knäskurande matrona, men i övrigt uppfyllde jag alla kriterier. Ett gott tips: flytande galltvål tar kål på både lukt och skit.

Just nu känns det skönt att vi inte ska ha sexårskalas i det här huset i morgon.

Vid den här tiden...

...för sex år sedan var jag sex år yngre, det var snorkalla 27 minusgrader och jag låg nyförlöst på operationsbordet. Vi gick från tvåsamhet till tresamhet. Vår storebrors sex år känns kortare än vad mitt åldrande på sex år är i mitt huvud. Det finns ett "före" som är rätt oreflekterat och dimmigt där dagar, år och händelser flyter ihop. Det finns ett "efter" där dagarna känns mer innehållsrika, större, av större vikt och meningsfulla.

När den pojken, som storögt gnydde och snörpte på munnen och rymdes på en arm, nu kommer hem från förskoleklassen och själv håller reda på när de har gymnastik, till när de ska ha med sig en ljusstake, som kan säga vad ett ordningstal är och som kan läsa helt okej på egen hand - då hisnar tanken. Han ryms inte på en arm längre. Han har drygt storlek 30 på fötterna - jag har 38.

Han kommer ikapp, den lille = )

Kyss mig i bagagetutrymmet!

Tänk dig en frusen, huvva skitgolf. Tänk dig ett trasigt dörrhandtag på förarsidan. Tänk dig nu ett ännu trasigare handtag på passagerarsidan. Tänk dig sedan att en något underbetald, lätt överviktig kommunanställd vill ta sig in i ovan nämnda skitgolf för att parkera om den.

Först fick hon börja med att kyssa bagageluckans lås och försöka blåsa varmt liv i den stelfrusna låskolven - med den påföljden att läpparna fastnade mot den blänkande metallen. En helig vrede rann över henne och låskolven gjorde bäst i att genast tina upp så att läpparna befriades pronto.

Ovan nämnda kvinna har visserligen gått på yogalektioner under ett drygt år, men av dessa kroppsliga övningar syntes inte ett spår när hon småsvärandes på alla språk hon hoppas att Gud inte är så bra på ska försöka tråckla sig in genom bagaget. Vet ni hur trångt det är? 32-åringen vet.

När hon har ena knät i pannhöjd och det andra benet, i en för anatomin ännu okänd vinkel, medan kroppens mittparti kämpar för att ta sig över det hinder baksätet innebär hör hon:
- Hallåååå. Hur går det?
Hej på dig, mina söners sjukskrivna förskollärare. Hur det går? Tja, under omständigheterna rätt bra faktiskt, tackar som frågar.

In i den frusna skitgolfen, bort med bilbarnstolen som verkar vara snurrad och surrad med avsikten att stoleländet ska kunna motstå en smärre atombombstryckvåg. Ut genom passagerardörren, bak för att stänga frusna skitgolfens bagagelucka, fram till passagerardörren, in igen för att - något smidigare vill jag tillägga - glida över till förarsätet.

Skådespelet, eller bör jag säga spektaklet, kan skådas varje vardagsmorgon vid 7.50 när den 32-åriga kvinnan stiger ur bilen, samt varje vardagseftermiddag vid 16.45 när kvinnan ska in i bileländet igen.

Om någon ser ett stycke stolthet ligga skräpandes någonstans vore undertecknad tacksam om den lämnades in på Stadshuset i Piteå. Till dig, ca 60-åriga man som har sitt kontor på baksidan mot parkeringen och som har skådat detta inte mindre än två gånger i dag(inte för att jag tror att du läser det här, men om); den bjuder jag på.

Flickvänner och tjejkompisar

Flicka och tjej är synonymer. Vän och kompis lika så. Däremot är inte flickvän och tjejkompis synonymer. Ändå känner jag på sätt och vis att jag har träffat en flickvän i kväll. Hon är nog lika delar flicka som tjej samt lika delar kompis och vän. Ewa - gulle dä. Tre timmar har sällan passerat så snabbt, men vi kan konstatera att det är många ord per kilometer och timme = )

Hollywood eller Holy Crap!

Jag ser Hollywoodfruar på trean och konstaterar att jag måste le så snart Maria Montazami visar sig i rutan. De andra tossorna ger jag inte mycket för, men Montazamin måste man bara älska.

Hennes man måste också älska henne, eftersom hon i det här avsnittet köper en jättesoffa som är jättehård och ställer den på makens sida av sovrummet. Han prövar den och verkar mycket skeptiskt, men ler ansträngt, klappar henne på axeln och säger:
- Good job, Maria.

Hon konstaterar också att det är viktigt att vara snäll. Sedan försöker hon sig på att räkna ut 3x8 i huvudet och på detta följer några tysta sekunder:
- Kan det vara 24? kommer det till slut. Bless her...

Förbjudet nr. 2

Tvåochetthalvtåringen luktar starkt, och visserligen rätt gott, av makens deo.

- Det är bara stora som får använda deo, säger jag.
- Jag ÄR stor, svarar han.
- Inte så stor.
- Eh. Jo.

Ja tro hajn gör nå förbjudet

Klockan är nio och barnen har varit vakna i drygt två timmar och en halv. Lillebroren har hunnit skala en krita och strö små kritflis över hela nedervåningen, allt medan jag satt i godan ro och tyckte att det var fantastiskt hur bra han har blivit på att roa sig själv.

Det var storebroren som gjorde mig uppmärksam på den pågående aktiviteten:
- Mamma, ja tro hajn gör nå förbjudet.

Förbjudet indeed. Storebroren vill i alla fall åka till ett museum och se på vikingaskepp och uppstoppade vikingar. Det förstnämnda kan gå an, men det andra gör mig tveksam.

Alfabetisk dag

A- Alarm.
B- Barnapåklädning.
C- Chockkallt utan motorvärmare.
D- döngenvild. Monday, tuesday, thursday, wednesday...
E- Egentid i bilen på väg till jobbet.
F- Fartdåre. Som vanligt.
G- Godmorgon.
H- Hjälp mig med den tekniska utrustningen.
I- Inga problem, svarade snälla kollegan.
J- Jag kan själv nu = )
K- Kaffe. Kärlek.
L- Lunchen obefintlig. Som vanligt.
M- Mysfredag.
N- Närhet.
O- Ostädat. Osminkat. Obra.
P- Pojkigt. Brottning, nacksving och benkrok.
Q- Que?!
R- Rätta mig om jag har fel, men vädret är ambivalent.
S- Snö? Ja tack.
T- Tungt mörker.
U- Underställ under.
V- Vilken tid var bokklubben?
W- What a difference a day makes...
X- X-tremt trevlig kväll.
Y- Ybertrött.
Z- zzzzzov nu!
Å- Åkej då.
Ä- Äntligen fredag. Synd att lördagen är arbetsdag den här helgen.
Ö- Överkomlig ersättning gör att det ändå blir bra med lördagsarbete. Iväg med maken på 12-timmarspass, iväg med barnen till mormor och morfar, iväg med mig att hämta C-ollegan. Vi får satsa på lördagsmys i stället.

Titta snett

Jag har tidigare skrivit om att sjunga högt i bilen. Om hur jag tittar åt sidan och ser en grannbilist som lyssnar på samma radiokanal och som sjunger lika högt. Om hur blickar kan mötas mellan fullständiga främlingar, men samtidigt hur ett band under ett ögonblick kan uppstå.

Nu har jag laddat i-Poden med en massa program från Sveriges Radio; På minuten. På väg till jobbet gör programmen mig glad och pigg och på väg hem från jobbet blir jag glad och pigg. I bilen sitter jag och skrattar högt. När jag sneglar åt sidan tittar grannbilisten skrämt på mig och tror nog att jag är en galning. Jag kan inte sluta le, men funderar ett ögonblick över om jag kanske borde försöka göra mig förstådd genom någon typ av improviserat teckenspråk. Att visa upp i-Poden och samtidigt göra gester för "på" och "minut" + "en". Vid det laget har trafikljusen antagligen slagit om till grönt och människan bredvid kommer fortfarande att tycka att jag är galen.

Nåja. Galning eller snille. Hugget som stucket. Roligt är det i alla fall.

Skum tomte

Sär skrivning är ett jätte stort problem. Särskilt om man är sjuk och vårdas av en brun hårig sjuk sköterska. Glad packad gås lever betalas hos vår kassa personal.

Jag sitter just nu och äter en skum tomte. Jag tar en till, bara för att mot verka irritations momentet som av slutade den här dagen.

Räserjag under räserdag

Vakna, duscha, äta.
Klä barn, ge barn banan, klä barn för skjuts, klä av barn, lämna barn.
Köra till jobb, jobba jobb, inte hinna jobba jobb. Träffa person A, träffa person B, låtsas hålla en planerad lektion, träffa person C.
Panikmöte med person D, skriva till person E. Följa upp person D.
Hålla ny lektion, försenad av åtgärder för person X. Roligt, roligt, mycket skratt. Tack och lov.
Hem. Tvätta tvätt, tvätta barn, tvätta mera tvätt. Mata barn, torka barn, tvätta barn, tvätta mera tvätt.
Kvällsmata barn, borsta på barn, klä av barn, natta barn. Tvätta tvätt. God natt.

Han tacklar sin egen son!

Vi sitter och ser Karjala Cup och Sverige ligger för närvarande under med 2-1. Det är inte det värsta. Vi lyssnar på kommentatorerna och plötsligt gör sonen stora ögon och tittar upprört på mig:
- Han tacklar sin egen son!
(Det kommentatorn säger är: Han tacklas i egen zon!)

Hårt = )

Skörbjugg

Jag läste i DN att den genomsnittliga familjen snurrar runt på ca 17-18 recept. 17-18 st, alltså. Jag vet inte det, jag. Är korv och potatis en annan maträtt än varmkorv och mos? Jag vet inte heller om jag behöver något recept för att tillaga varken det ena eller det andra, så räknas det då? Om jag däremot skulle läsa anvisningar för att koka potäterna och steka korven, samt läsa om hur jag ska koka korven och vispa ihop moset (ni trodde väl inte att jag gjorde eget mos?) då är det ju i sanning två olika rätter och dessutom två olika recept.

Man får inte skörbjugg av korv och potatis? Vi blandar ju ändå upp med lite pannkaka och plättar och förutom mjöl och mjölk är det ju en och annan protein i form av ägg. Nästan hela matcirkeln med andra ord.

Russel Kråka och skräniga nötskrikor

Vi har ett gäng nötskrikor under fågelbordet. De verkar vara för stora för att sätta sig på själva serveringsbordet, så de nöjer sig med att glufsa i sig det talgoxarna river ner. Eller så anser de sig vara för fina för att dinera med småfolket. Skränar och skriker gör de också och låter hur roligt som helst.

Med barnen på översovning i grannbyn fick jag och maken ägna en kväll i tv:ns tecken och det blev Robin Hood i gestaltning av Russel Kråka. Jag gillar't.

Youtube för nördmamman

Är djupt nere i ett stepp-träsk och vet inte om jag ska skämmas eller sträcka på ryggen när jag erkänner det. En bortglömd, men genial konstart.

Har precis sett följande filmer på Youtube:
steppduellen mellan Gregory Hines och Sammy Davies Jr;

Christopher Walken som dansar till Fatboy Slim;

Fred Astaire som dansar med en hatthängare...

The fun never ends = )

Youtube för smågrabbar

När en snart-sexåring och en tvåochetthalvtåring får bestämma klipp på youtube spelas följande upp:
- Manboy av Eric Saade
- Kom av Timotej
- Unstoppable av Ola
- Fire av Ola
- Manboy av Eric Saade
- Gummibjörn av ???
- Manboy av Eric Saade
- Fire av Ola
- Manboy av Eric Saade

Det är tvååringen som önskar Eric Saade och medan manboyen sjunger rockar lillgrabben loss och spelar luftgitarr. Snart-sexåringen älskar Fire från Camp Rock 2 och håller upp pek- och lillfinger medan han ropar "hårdrock!". En timme går snabbt när man har trevligt.

Lilleman har läst Lille Spigg

Min son har högläst sin första bok, från början till slut. Det tog tre dagar, men nu är den utläst - Lille Spigg, en nätt liten historia på 35 sidor. Han har stakat och ljudat sig igenom hela boken, ibland nästan andfått, men han gjorde det.

Historien i sig är underbar, allt från de fina illustationerna till den fantastiska texten översatt av Lennart Hellsing. Magisk läsning för både stora och små.

Boken finns att köpa på Alfabeta.

Dialektförtjust

Hur otrevligt det än var att kräkas upp den goda lunchen vi fick på stora konferensen i måndags var ändå den dagens behållning alla dialekter som framförde budskapet om den nya gymnasieskolan. Småländska, storstadsstockholmska, skånska och - tack och lov - dalmål.

Dalmålet, detta sjungande, lugnande, stigande och dalande som lägger sig som en varm filt runt hjärnans språkcentra.

Nytt bakslag med makens jobbplaner. Där det såg ljust ut blev det ändå lite dunkelt, så nu är vi tillbaka på ruta ett igen. Regler är som ett enda stort trassel som vi nu måste reda ut. Vi och vi, förresten. Jag har inte så mycket att bidra med där.

Den hyrda filmen ligger osedd och blänger på mig, men jag orkar inte se den. Frågan är då om det är läge att gå tillbaka till jobbet i morgon om jag är så här usel. Dagen får utvisa.

Det här inlägget blev inte så intressant, men om ni läser det igen på dalmål ska ni se att ni snart sitter med ett leende på läpparna.

Äntligen my ass

Skrev jag nyss att magsjukan äntligen verkade ha släppt taget om vår familj. Äntligen my ass. Med en nattarbetande man blev kvällen riktigt spännande, eftersom jag omväxlande skulle kräkas och ge barnen kvällsmål, kräkas och borsta tänderna, kräkas och lägga barnen. Nåja. Det som inte dödar härdar? Just nu är jag inte så härdad, mest bara skakig och hungrig, samtidigt som ett tjockt illamående hela tiden gör sig påmint.

Jag tycker att jag tog i som bestämde redan i dag att jag blir hemma från jobbet i morgon också. Min man tycker att jag ska vara hemma hela torsdagen också, men jag vet inte det jag...

Äntligen...

...är garderoben med sommarkläder urstädad och inredd med vintergrejer i stället.

...har snön kommit lite mer på riktigt så att det blir lite ljusare men framför allt mycket tystare ute.

...verkar magsjukan ha lämnat vårt hus för den här gången.

...är huset städat så att det nu går att gå på golven i stället för att vada genom leksaker och magsjukekläder och sängkläder.

...är kameran rensad från över ett år gamla kort. Undrar bara när den där framkallningen kommer att bli av.

Äntligen.

Rör du McGyver så dör du

Jag tänkte göra reklam för den här killen, Niclas Wikström, som i dagarna ger ut en bok tillsammans med Christian Albinsson och Fredrik Söder. Jag har förhandsbokat den på bokus och tänkte att du också vill göra det?

Jag känner inte till Albinsson eller Söder, men kan gå i god för Niclas. Han är killen som varit med om det mesta, funderat över det, hånat det, gjort sin egen tolkning av det och lever efter det.

Här är det 90-talet som ska dissekeras. Först tänker jag "Va? Redan? Nittitalet lämnade vi ju förra året", men sedan slår det mig att jag inte är 20 år längre. (Tack och lov.) Jag vet ingenting om boken, förutom att McGyver avhandlas i någon mån. Jag har lovat författaren i fråga att jag inte kommer att vara nådig ifall de går hårt åt Uppfinnarhunken, men Niclas kunde försäkra mig om att inget ont kommer att sägas om McG.

Julklappstips kanske? Det lackar...

Ögondroppar som räddar liv?

Snart-sexåringen leker doktor och kommer med plaststetoskopet i högsta hugg.
- Jag ska lyssna på ditt hjärta. Om det slår det fortaste det kan så kan det hända att du dör.
Okej, ingen press alltså. Den unge doktorn konstaterade att hjärtat mycket riktigt slog det snabbaste det förmådde, så han tittade beklagande på mig.
- Jaha. Jag ska se vad jag har här.
Han rotade runt i sin väska tills han hittade det han letade efter.
- Här. Om du tar de här ögondropparna så överlever du.

Skönt. Vilka fantastiska ögondroppar.

Dagens bojkott:
- Nimbys värld. 110 kr för en hamburgare. 40 minuters väntan när det bara är två personer före i matkön. Undvik.

Balans för hemskheters

Jag sitter och tänker att det kanske är dags att bli lite mer realist än pessimist. Visst, äldste sonen fick magsjuka, men det kunde ha varit värre. Det kunde ha varit pest. Visst, det blir några sura dagar under ett lov, men hade jag varit tacksam om han fått sjukan mitt under en vanlig vecka? Visst, jag tänkte arbeta hemifrån onsdag och torsdag och ha barnen på dagis - komma i kapp, starta upp nytt, planera och producera, men istället fick jag åka in till jobbet och träffa en underbar människa. När jag har suttit ner med henne känner jag mig klokare och gladare. Med en pappa som ordnar barnpassning och en mamma som ordnar lokal och bak för ett förestående sexårskalas kan den jagade delen av mig slå av på tempot. Visst, jag har en arbetslös make, men han är ju inte arbetslös. Vi klarar oss jättebra. Visst, vi har ett bilskrälle som måste avrostas, men jag tar mig från A till B rätt geschwint.

En läkare sade en gång att många är övertygade om att man kan tänka sig sjuk, att man blir sämre eller tröttare av att tänka negativt. Han var förbluffad över att man inte lade ner lika mycket tid på att tänka sig frisk.

Djupt rotad i den norrbottniska myllan ligger kanske inte den käcka, glättiga stilen mig närmast om hjärtat. Jag är nog snarare lite karg, men det växer ingen mossa på mig.

Som tigerbalsam för själen

VAB är som tigerbalsam för själen. Det river och sliter att se sin unge plågas och må dåligt, men det blir varmt och ömt när han vill krypa nära för att få tröst när han har det jobbigt. Vad spelar det då för roll att han luktar magsjuka?

Blekare barn får man leta efter, men med en trettioåttagradig feber mot lunchtid kom färgen tillbaka på kinderna. Med posten kom ett litet paket med dyra små plastklumpar: Gogo-figurerna har gjort sitt inträde i vår familj. Sonen blev överlycklig och har burit omkring på dem hela dagen. Sju stycken för 129 kr. Made in China. Någon tjänar oerhört bra på de där tingestarna. Ytterligare ett gäng Gogosar är inropade på Tradera och torde anlända i morgon. Sedan får det vara bra.

I övrigt har här byggts kojor, lekts med bilar i havregryn, ätits glass, sovits middag, ätits middag (och tack och lov inte kräkits upp middag), setts på tv, badats, byggts pussel, ritats, lagts pärlbrickor, byggts med lego och lästs sagor.

Jag tror att de är mer aktiva när de är sjuka än när de är friska.

Fascination

Lillebror tittar fascinerat på när storebroren kräks.

Storebror tittar fascinerat på sin spya:
- Mamma. Är det det här vi åt i går?

Jo. Det är det.

Magsjuka - Placebo forte

Antingen provspelar min son för rollen som barnet i Exorcisten, eller så har han fått magsjuka. Kvällsmaten tvättas i detta nu i 90 grader tillsammans med lakanet som den kom upp på. Nu ligger sonen på en madrass framför tv:n och harklar fram att han mår bra. Han är helt genomskinlig, skakig och begynnande febrig, men försäkrar att han kan åka och bada med fritids i morgon.

Nä, men om man skulle ta och bryta ihop lite då på direkten och sedan gå vidare. VAB istället för gymnasiereformer och nya kursbeskrivningar.

Jag är långt ifrån hypokondriker. Snarare tvärt om. Jag tror aldrig att jag är sjuk, inte ens när urinvägsinfektionen vandrar upp i njurarna eller när dubbelsidig lunginflammation konstateras efter en och en halv veckas hög feber. När maginfluensan härjar slår Placebo Forte in och jag får genast ont i magen, blir illamående och identifierar minsta magkurr till en begynnande konvulsion. Pragmatisk som jag är skulle jag gärna vilja beställa min magsjuka så att jag får den nu på direkten och inte om en så där tre dagar när jag verkligen vill vara ledig och hinna vila upp mig. Om magen själv får välja...