söndag 31 oktober 2010

Tiden, auktionen och Smaken

Maken har haft svårast av alla med tidsomställningen. Jag påminde honom om volleybolltiden tio i nio och han blev stum i några sekunder. Sedan sade han att han trodde att den började klockan 22, trots att han hade ställt om klockan. Det är tur att han är söt, stackarn...

Jag har vunnit min första auktion på tradera. Intressant. Man kan tycka att det är rätt spännande, trots att det bara handlar om 27 penningar.

Har du funderat över hur du skulle beskriva olika smaker för en person som helt var i avsaknad av det sinnet? Om du vill ha goda idéer kan du läsa Muriel Barberys roman Smaken som är ombloggad här. En fantastisk smakupplevelse i bokform med en alldeles lysande upplösning. Den finns som talbok och det skulle inte förvåna mig om den gör sig bäst uppläst. Då måste du stanna till vid en rökt makrills sälta, en vanlig majonnäs konsistens och den spröda, snökornsliknande apelsinparfaitens eftersmak. Betrakta dig som varnad, dock: du blir hungrig av den här...

Tidsomställning

Mina barn sov till 06.15 som vanligt, trots att vi i natt ställde om klockan till vintertid. Med andra ord sov de en timme längre, men ändå inte.

Jag har i dag agerat spelmaninna åt församlingens mycket tillfälliga och mycket fantastiska barnkör. Karin och Anna som ingjuter energi och engagemang med sin inlevelse ska ha stående ovationer för sina insatser.

Äldste sonen följer med farmor och farfar för att vintra stugan och den yngste sitter och tittar på senaste filminköpet: Niko, den lilla renen som tillsammans med några vänner måste ta sig över fjällen för att finna sin far - en av de flygande renarna som drar tomtens släde. Efter sig har de ett koppel av illasinnade vargar. Filmen är en nordisk produktion och faktiskt riktigt, riktigt underhållande.

lördag 30 oktober 2010

Glasögon

Seriösa funderingar: jag tar mig inte till optikern, trots att jag slänger ur mig ett desperat "HEJ" till människor när de kommit på två decimeters avstånd (eftersom det är först då jag ser vilka de är). Jag sitter och ömsom kisar, ömsom spärrar upp ögonen för att se vad som ger bäst skärma till det oformliga framför mig. Sedan klagar jag över att jag blir rynkig och rödögd.

Bara våndan över att låna hem bågar och bestämma vad man kan ha på sig och ändå se ut som folk. Fast problemet just nu är att jag inte ser ut.

Ät inte snö som blivit gul

...snö som är gul är inte kul. Jag fortsätter på gula temat. Finns det egentligen någonting bra med någonting som är gult? Hästar äter inte gula blommor. Snö som är gul ÄR inte kul. Gulsot ska man passa sig för. CaliGULa var inte snäll.

Det är dock så man blir rörd till tårar när man ser hur bra allt kan fungera. På väg hem från stan i dag kom vi till en korsning där en krock just ägt rum. Min man och flera andra kollade läget, satte ut varningstrianglar, ringde ambulans och brandkår och bara några minuter senare kunde vi åka därifrån medan de drabbade togs om hand av kompetenta händer.

God helg.

fredag 29 oktober 2010

Vad är det med gula godisar?

Jag tycker oftast inte så mycket om gula godisar. Det är någonting med smaken som inte tilltalar mig. När man handlar godis, händer något av följande:

Det färidiggpackade godiset har ett stort antal gröna och ett något färre antal röda godisar. De gula utgör dock majoriteten av innehållet, och jag förstår inte varför. Är det så att gult godis är billigare att tillverka? Är gult färgämne mer lättillgängligt?

När man plockar godis på lösvikt och sticker ned den lilla spaden i en kub fylld av godis siktar jag på de gröna och röda godisarna. När jag ska stjälpa över de upplockade godisarna har dock de gula godisarna snikat sig in och försöker få följa med de också.

Helg, sköna helg! Äntligen.

torsdag 28 oktober 2010

Medeltidsmörker

Den som tyckte att medeltiden var mörk har inte bott i norra Sverige under oktober. Vilken lång månad. Och mörk.

onsdag 27 oktober 2010

Så dumt...

Just nu önskar jag att mina elever skulle bli lika inspirerade av mig som jag blivit av dem. I dag drog jag till med ett ord som jag aldrig borde ha tagit i min mun. Mitt bland alla svenska ord kom det. Random. Allvarligt. Random. Jag hurvas bara jag tänker på det. Jag kanske håller på att bli sjuk. Hoppas det. Då finns det i alla fall en godtagbar förklaring. Hurv.

måndag 25 oktober 2010

Hemligheter och ylande varulvar

Min snart-sexåring har fått upp ögonen, ja eller öronen, för min iPod. Nu sitter han och lyssnar på en barnbok och vickar på tårna medan jag nog gärna hade lyssnat färdigt på Smaken av Muriel Barbery. Jag är så glad över att han vill läsa och lyssna och därför blir nästa bokblogg om Vitas hemlighet gjord med hans assistans.

Vem är Vita?
- Jag kan hämta boken. Det är hon som är Vita. (Han pekar på bokens framsida.)

Går hon i skolan?
- Ja.
- Där hör hon en varg som har kommit upp. (Han pekar på en bild där Vita ser rädd ut.)

Är det en riktig varg?
- Ja, för hon hörde (han gör trampande ljud).

Vad har hon för kompisar?
- Jag vet inte vad en hette. Otto! Han tycker om att lukta på Vitas jacka, för hon luktar pizza. Hon och hennes mamma bor uppe på en pizzeria. Men han, han heter som en kompis som jag har. Du får gissa.

Simon?
- Ja!

Berätta om Simon:
- Ja han har lockigt hår. Han gömmer sig med sin pappa. I lägenheten som Vita bor i. De är så rädda att de ska åka tillbaka till landet som Simons pappa bor i som det är krig i.

Vad tycker Vita om att göra?
- Hon samlar på sniglar, men de har rymmit. Hon ska få en lillebror i Italien.

Sedan vill han inte berätta någonting mer, så jag får väl lägga till några detaljer. Jag och min man tycker att boken är så bra att vi mäter varandra med blicken om kvällarna, för att tyst avgöra vem som ska få äran att läsa med pojken. Jag drar det kortaste strået, eftersom lillebror inte nöjer sig med sin pappa.

Vita bor med sin mamma i en lägenhet ovanför en pizzeria. Pappa bor i Italien med sin nya fru och Vita ska få en lillebror. Mamma i Sverige suckar mycket och är inte jätteroad av att Vita plockar med sig en snigelfamilj att ha i en burk på fönsterbrädan och än mindre uppskattar hon att snigelfamiljen rymmer. Det blir riktigt spännande när Vita är övertygad om att det finns en varulv som smyger omkring i hyreshuset. Dessutom ser hon att någon kikar på henne genom persiennerna från ett fönster när hon är ute och leker i sandlådan.

Det visar sig att det inte finns någon varulv, men däremot får man träffa en vegetarian. Det svåra med krig, saknad och död berättas alldeles lagom för en småskraj sexåring. Vitas mamma berättar om Effen (FN) och vilka rättigheter barn har. Kerstin Lundberg Hahn har känsla för vad som bör berättas och vad barnen kan fundera över på egen hand.

Bok och bild från förlaget.

lördag 23 oktober 2010

En härlig höstdag


Grillade hamburgare till lunch ute i lusthuset (som vi använder mer under hösten än under vår och sommar). Farmor, farfar och en lillkusin var också inbjudna.






Maken filosoferar medan burgarna steks.






Äldste sonen var påhittig med att lägga stenar bakom däcken på golfen. Han sade någonting om att han ville testa om den skulle få punka...
Yngste sonen lyckades ramla. Igen. Den här gången slog han sig riktigt ordentligt under ena armen och jag har redan glömt av mig flera gånger och lyft upp honom så att han börjat gråta. Han lär vara ordentligt mör i morgon.

Efter fem timmars utevistelse är det inte bara barnen som är möra, men vi lägger en fantastisk dag bakom oss och gäspar oss igenom kvällen.

fredag 22 oktober 2010

Jag har lagt in en beställning...

...till tomtefar. (Inte för att jag brukar kalla min man det, inte ens under våra mest kärleksfulla stunder, men han kan andas ut över att han kommer att ge mig en julklapp som garanterat uppskattas.) Skorna kommer från Jobi och är alldeles, alldeles underbart sköna och förhoppningsvis både varma och snöavvisande.

torsdag 21 oktober 2010

Bonjour!

Bonjour!
Vous avez un livre?
Oui, j'ai un livre.
Bon. Où est-il?
Là.
Où?
Il est sur la table.

Mais oui. J'ai un livre för att damma av kunskaperna i franska. Pardon my french med andra ord. Nu är jag öm i gommen av alla rullande R och det känns som om jag har gurglat hela eftermiddagen. Jag förstår förvånansvärt mycket av det jag läser och när jag lyssnar härmar jag och apar efter allt vad jag mäktar med. Jag önskar bara att fransoserna i Frankrike talar lika långsamt som le monsieur Delon på skivan men förstår att det är en chimär.

Bonne nuit!

tisdag 19 oktober 2010

Bäst off the åttis

Jag sitter här med en närmast obetvinglig lust att smeta på mig ett ljusrosa läppglans, spraya på mig Date och krusa håret. Köpa tubsockar att dra över byxbenen, hyra en moviebox och spela Donkey Kong. Köpa en kavaj med axelvaddar, lyssna på Samantha Fox och titta på "V". Jag vill köpa ViraBlåtira och CocoBahia, dricka Sunkist i småtetra och gå på kyrkans miniorer, där luften är tjock av tyst förmaning.
Jag har läst Morgan Larssons Radhusdisco och suckar nostalgiskt var tredje minut. Inte för att jag var speciellt gammal, varken i början eller i slutet av 80-talet, men jag känner igen mig i så mycket av det som beskrivs genom Morris ögon. Han är en helt underbar liten kille som hinner bli ganska stor innan berättelsen avslutas. Du kan läsa mer om läsupplevelsen här.

Känn bara på de här formuleringarna och fråga sedan dig själv hur sugen du blir på att läsa:
Conny... hade en naturlig charm. Med sina smilgropar och pigga ögon. Jag önskade att någon skulle säga något sådant om mig någon gång. Det jag brukade få höra var "gör det inte svårare än vad det är Morris".


Eller när Morris går omkring med "en coolhet som känns tunn som en såpbubblevägg när man är ihop med tjejen som har störst bröst i klassen".

Om du har egna erfarenheter av 80-talet måste du, bara måste du, läsa den här boken. Bok och bild från förlaget.

måndag 18 oktober 2010

Superhjälte MED glasögon

Min yngste son leker att han är superhjälte, men att han blir det när han tar sig glasögon. En slags omvänd Clark Kent typ. Han hittade ett par gamla där glasen är alldeles igenkladdade. Han ser ingenting där han springer fram genom huset med sin skjutare och pangar. Han bumpar in i väggar och dörrar och skrattar galet: Oj! Häjn va tokit!

Barnen fick göra mitt jobb osäkert i dag och de var uppfostrade och beskedliga i nästan en timme. Tacka Göteborgskex för det! Tre kakor, några ritark och ovässade kritor senare hade jag ändå fått en hel del gjort.

Pussel, pyssel och mitt emellan, sedan är det dags att gå till sängs. Jag somnar varje kväll med barnen och sömnbehovet verkar omöjligt att tillfredsställa. Mörkret och snölösheten tar ut sin rätt.

söndag 17 oktober 2010

Kan du din S.A.T.C.?

Jag har sett de flesta avsnitten av Sex And The City. S.A.T.C. även kallat, i alla fall av mer hängivna tittare. Boken om Carrie och den person hon var innan hon hamnade i New York damp ner i brevlådan förra veckan och jag har knallat och småläst om den närmast kultförklarade fiktiva personligheten.

Carrie är som tonårsflickor är mest; otålig på att gå ut sista året på High School, navelskådande tillsammans med sina bästa och närmaste vänner och har svårt att fokusera på skola och vänner när en ny, snygg kille börjar på skolan. The Carrie Diaries av Candace Bushnell är en klassisk highschool-berättelse där hjältinnan slits mellan att vara den hon borde vara eller att spela med i det svåra spel som många tjejer dras med i och som innebär att de inte är sanna mot sig själv. Carrie har dock skinn på näsan och räds inte att utmana de populära eleverna som skulle kunna göra livet surt för henne, även om vägen till den insikten är både vinglig och ibland missledande.

Ändå väntar jag hela tiden på någonting mer och ställer mig frågorna: Var är skomanian? Enda gången skor nämns är det ett par röda lackskor som hon benämner som "bara skor". När blir Carrie ett skofreak som bara måste ha ett par Jimmy Choo eller Manolo Blahnik?

Var är skrivandet? Visst, det smyger sig på där målet är att komma in på en skrivarkurs i storstaden hon så hett längtar efter att få erfara. Nu är det en bisak som flimrar förbi mellan kärleksproblem och svartsjukedraman.

Hur står det egentligen till med familjeförhållandet? Jag har för mig att Carrie i tv-serier påstår att hennes far lämnade familjen och att man inte närmare får följa vad som händer med modern. I den här versionen är mamman död och pappan, ett matematiskt geni som bättre förstår sig på varför det är uppenbart att Z blir ett godtyckligt tal än hur hans döttrar faktiskt fungerar.

Därför är det skönt att Carrie, som faktiskt kommer in på skrivarkursen, blir rånad och därmed måste ringa till en person hon aldrig träffat. Samantha Jones lyfter på luren och i samma stund som förhistorien om Carrie tar slut blir känslan av S.A.T.C. bekant. Fortsättning följer? Det är i alla fall nu det börjar bli intressant. Någon som vill dementera eller bekräfta likheter och skillnader med tv-serien? Jag misstänker att jag kan få svaret genom att googla, men tänker låta bli.

fredag 15 oktober 2010

Prutteiner

Min äldste son ville inte äta annat än pasta, så jag pekade på köttet och sade:
- Du måste få i dig proteiner också.
Han tittade storögt på mig och sken upp.
- Prutteiner.
Snabb tanke, sedan nick. - Jäpp. Det är viktigt att få i sig prutteiner.

torsdag 14 oktober 2010

Vad säger din handstil om dig?

Jag tycker om väder. Jag gillar när det blåser riktigt mycket. Jag har visserligen småbarnsreflexerna kvar, så jag får inte åt mig andan om det blåser rakt på mig. Jag skulle alltså kunna gå babysim med mig själv om jag kände för det.

Jag tycker om snö, även om första halkan alltid är lite spännande. Det är väl ungefär så spänningssökande jag är.

Jag tycker mycket om den iPod jag har ramlat över och fått köpa för en förhållandevis billig penning. Min gamla är döden-döden och den här är så fin och fräsch och är alldeles, alldeles underbar. Jag kan inte påstå att jag behöver den, men jag kan skapa mig behov = )

I övrigt har jag varit med om en skön upplevelse i dag, där jag oväntat fick min handstil analyserad och utifrån denna fick jag bland annat reda på att jag är; generös, djup, är sexuellt ohämmad (!) och inte använder stora ord.

Äldste sonen har haft två kompisar hos sig och eftersom lillebroren också fick vara med hade jag plötsligt en och en halv timme för mig själv. Det är knappt att jag förstår det själv - att jag fick sörpla kaffe och läsa hundra sidor i en bra bok under tiden. Jag tror att vi ska ringa hem kompisar alla dagar i veckan...

tisdag 12 oktober 2010

Fotboll

Jag lämnade återbud till innebandyn för att se fotboll i stället. Nervositeten har gått genom kroppen misstänkt likt frossa under dagen, men frossbrytningarna kan också bero på att vi bara har 18 grader i arbetsrummet. Det är något ruttet i staten Danmark (läs: skolan). Hur ska detta sluta?

Jag tror på Erik Hamrén. Det känns bra.

Christina Wahldén skriver viktiga böcker om viktiga samhällsproblem. Den senaste jag läst heter När gryningen kommer hoppas jag att mamma ska väcka mig och den är ombloggad här. Boken är precis lika svår och sorglig som den vackra titeln varslar om och den är väl värd att läsa.

måndag 11 oktober 2010

Uselt, ditt namn är Bounty hunter

Sitter och tittar på The bounty hunter med Gerrard Butler och Jennifer Aniston. Inte deras stoltaste filmögonblick. Den är inte bra. Den är inte rolig. Den är inte sorglig. Den är inte romantisk. Den var inte dyr att hyra. Den är ingenting. Ändå stör den mig, så någonting borde den mest logiskt vara.

Aniston har en spänd läpp och trots att hon ramlat i vatten, blivit kidnappad ett antal gånger, varit med om en bilolycka och smitit från en strippklubb så ligger hennes hår lika vackert och plattångat som vanligt.

Butler är sned i ansiktet men ändå filmens behållning tack vare att han blivit golvad av en elchockspistol. Om du inte har sett eländet har du inte gått miste om något och du har inte ödslat bort 1.45 av ditt liv.

söndag 10 oktober 2010

Eat, pray, love.

Julia Roberts i fågelperspektiv. I grodperspektiv. I Italien, frossande i pasta. I Indien på yogamattan. På Bali för att knyta ihop säcken av alla visdomar hon kommit till insikt om.

Den engelska titeln är bättre än den svenska Lyckan, kärleken och meningen med livet. Filmen är som boken; skön, vacker och tänkvärd, även om det blir många darr på hakan och en ensam tår som lämnar de stora rådjursögonen.

Frågan är hur många (kvinnor) som kommer att damma av yogamattan och försöka sig på meditation efter att ha sett den här filmen. Jag är mer tagen av Javier Bardem. Min egenhet att tycka att fula karlar är snygga (min man är dock undantaget som bekräftar regeln!) känner mig kluven. Är han för snygg för att vara snygg, eller är han nog assymetrisk för att vara så pass ful att han blir snygg? Tuva Novotny är fantastisk i allt hon gör och så snygg hon är.

Det är trevligt att gå på bio med sin mamma i alla fall. En trevlig avslutning på veckan och taggad för att ta sig an en ny.

fredag 8 oktober 2010

...och mina elever gör mig full i skratt...

Mina elever satt och funderade över formuleringar gällande ett historiearbete:
- Mannen, munken, mysteriet. Martin Muther. Den gode Luther fick byta namn i allitterationens anda. Otroligt roligt, tyckte en fredagstrött jag.

Nu återstår det att se om kollegorna får mig att skratta i kväll på middagspartaj på schtaaan. Förmodligen.

torsdag 7 oktober 2010

Jag är så lyckligt lottad...

...att jag har så många kvinnor i mitt liv som kan få mig att skratta högt. Flera gånger per vecka, ofta flera gånger varje dag. I dag har ämnet bland annat varit felringningar, bananplockning med lesbiska undertoner och kalla arbetsrum.

Och i morgon är det fredag. Eller om fem minuter, hur man nu vill se det.

onsdag 6 oktober 2010

Du svärde!

I stället för att läsa högt ur en bok, valde femåringen att vi skulle ligga och titta i hans fotoalbum. På ett kort av honom där han nyfödd, blodig och naken med hela den lilla kroppen fortfarande i fosterställning.

Han pekade på ett foto med rynkad panna.
- Vad är det där?!
- Det är pungen.
Han drog efter andan. - Du svärde!
- Nej, det heter så. Det där är snoppen och det där är pungen.
- Nu svärde du igen!
- Nej! Det heter faktiskt så. Känner du någon som använder "pung" som ett svärord?
- Nej.

Genansen var dock ett faktum för honom och det var jättejobbigt att hans mamma sade ordet "pung". Nu har det alltså börjat.

tisdag 5 oktober 2010

Uppvaktad

Jag blev mycket mer uppvaktad i dag än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Inte mindre än tre karlar har i olika omgångar bett om min uppmärksamhet, frågat mig hur jag vill ha det och efteråt avslutade de med att fråga om jag var tillfredsställd. En erbjöd sig att komma tillbaka i morgon och en annan bokade in sig på torsdag. Antingen tycker de väldigt mycket om mig eller så är de lite rädda för mig.

När frustrationen sliter och river i kroppen måste man ta till alla krumelurpiller som finns att lugen ne lellhjärte. Då är Mark Levengoods böcker som balsam för själen och hans senaste, Och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan dig, är helt fantastisk. Läs den, läs högt, läs om den här, läs om hela boken och ge sedan bort den i present eller julklapp.

måndag 4 oktober 2010

Helt oväntat...

...träffade jag Johanna Lindbäck på jobbet i dag. Om du har möjlighet: lyssna på henne på Krokodil i kväll klockan 20.00. Arrangeras av Ordmån.

...blir jag uppvaktad av en man som hoppas på att göra mig lycklig i morgon (och han är inte min man). Vårt förhållande kommer att bestå av en mer virtuell verklighet än den reella. Lite Matrix så där.

...blev min lektionsfria dag en fullspäckad kan-du-bara-hjälpa-den-här-eleven-med-det-här-dag.

...åt vi korv till middag. Eller det var inte oväntat. Det var väntat. Tyvärr.

lördag 2 oktober 2010

Politiskt inkorrekt

Jag har varit mycket politiskt inkorrekt i dag medan jag fixade två platta däck på sonens cykel. Under hela proceduren tänkte jag: "Jag är ju kvinna! Jag ska inte behöva göra sånt här!"

Sedan vill jag dock tillägga att jag KAN, jag VILL bara inte.

Bokklubb

Jag känner det som om jag är på inskolning. Jag har förmånen att ingå i en liten bokklubb med några kvinnor från schtaaan och det är så trevligt, så trevligt. God mat, trevligt sällskap och bokprat blev en skön inledning på helgen som för några dagar sedan kändes så fjärran.

En sannolik historia av Karin Alvtegen avhandlades och den kan du läsa mer om här. En småskön historia om bitterhet och känslan av tomhet, hur motsägelsefullt det än må låta.

I övrigt läser jag Mark Levengoods Och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan dig. Om du inte vet vad du ska ge i födelsedagspresent, gå-bort-present eller julklapp, så vet du det nu. Undersköna, underfundiga, underbara texter med mycket humor, mycket värme och många tänkvärdheter serveras som små praliner att långsamt låta smältas. Tack snälla Piratförlaget för detta.

fredag 1 oktober 2010

Skorar och stölvar

Tvååringen skrattar gott:
- Mäh! Ja trodde ja hade skorar, men ja hade bala stölvar!

Han pratar dessutom som värsta yankeen, med breda, rullande r. Det vill säga, när han inte sätter L i stället för R.

Fem-, snart sexåringen, himlar med ögonen, stampar i golvet och gör miner som låter mig förstå att jag är töntig, tråkig och alldeles, alldeles ounderbar. En minitolvåring.

Mina elever hjälper till med min språkutveckling och jag har nu förstått att man inte pratar om "fjortisar" längre, utan nu är det P-12:or som är det nya nidbegreppet. Så okej, jag har en liten P-12:a hemma med andra ord.